På midsommarafton 1908 slog portarna upp för första gången och bjöd in till dans på Björksäter. Sedan dess har det dansats och spelats musik i 110 år. Men lagom till årsdagen har ägarna beslutat att stänga ner verksamheten och sälja marken.
– Det känns lite ledsamt, men samtidigt känner vi oss färdiga med den här epoken, säger Timo Kantomäki som driver Björksäter tillsammans med sin fru Ann-Charlotte Witte. Hennes far köpte stället 1979.
– Det har varit en lång process att komma fram till beslutet, men nu känns det helt okej.
Och reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
– Vi gick ut med meddelandet nu i påskhelgen och det har varit chockerande reaktioner på Facebook, berättar Timo.
Grönwalls avslutar
De sista dansbandstonerna på Björksäter kommer att spelas av bandet från trakten, Grönwalls, i maj.
– Det känns jättekul att vi får avsluta danseran här eftersom det var här vi började vår karriär, säger Niclas Brandt som spelar keybord i Grönwalls. Björksäter har varit vår hemmaplan.
Och det är ingen tvekan att Björksäter har betytt mycket för Hässleholm och trakterna runt omkring.
– Ja, här inne har det skapats många relationer, säger Niclas. Och kanske en och annan skilsmässa också, tillägger han och skrattar.
En som träffade sin fru här är dansbandskollegan Sid Andersson, som spelar bas i Grönwalls.
– Mitt bästa minne härifrån som ung är när jag träffade min fru. Vi träffades under en dans på en sommarfest här, berättar Sid.
Vemodig avslutning
– Det är tragiskt att det ska stängas, menar Sid Andersson. Det är ju ett gammalt anrikt ställe.
Men han ser fram emot spelningen i maj.
– Det kommer att kännas vemodigt, men ska samtidigt bli väldigt roligt. Jag hoppas på att det kommer enormt mycket folk, säger Sid.
– Det är synd att sådana här ställen stänger, menar Niclas Brandt. Folk idag har blivit mer bekväma och går inte ut i samma utsträckning längre. Jag tycker det är viktigt att träffas och umgås.
Marken bebyggs
– Vi har haft diskussioner om marken med kommunen sedan 2010. Nu kommer det att bli bebyggelse på marken iställlet, berättar Timo Kantomäki.