– Om man inte ser att förövaren kommer att bli dömd, då ser man heller ingen mening med att polisanmäla. För vad ska man då få ut av själva rättsprocessen, menar Mika Andersson, doktorand vid Malmö högskola.

Thomas Bull var med och startade hatbrottsgruppen i Malmö. Han har 25 års erfarenhet som polis och arbetar numera för Malmö stad som trygghets- och säkerhetssamordnare.

Han menar att de 30-tal hatbrottsärenden i Malmö med islamofobiska motiv inte representerar verkligheten och att mörkartalet är stort. Anledningen är att misstron mot rättväsendet gör att allt färre väljer att anmäla brotten.

– Min personliga erfarenhet säger mig att den siffran är rent för låg, vi snackar om ett 30-tal per år. Men när jag pratar med de olika grupperna från den muslimska sidan och med brottsoffer som vittnar om dessa vardagsbrott som dem råkar ut för, så är 30 alldeles för lågt.

Fällande domar behövs

I region syd (Skåne, Blekinge, Kalmar och Kronoberg) minskar antalet anmälningar samtidigt som de ökar kraftigt i resten av landet. En av anledningarna till detta är att så få ärenden leder till förundersökning.

Enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapport framgår det att 206 av de 327 islamofobiska hatbrotten 2013 ledde till förundersökning. Det är 63 procent av fallen. Men det är enbart en procent av dessa som blev uppklarade. Under 2014 inkom 492 anmälningar, men BRÅ har inga siffror på hur många av dessa som är uppklarade.

Zandra Persson som är polis och förundersökningsledare på hatbrottsgruppen i Malmö inser problematiken.

– Alla måste förstå, både förövare och offer att de här är inte okej. Då måste vi få fällande domar också, säger hon.

En annan del av problematiken som Mika Andersson och Zandra Persson tar upp var bristen på kunskap hos själva polisen i hur man handskas med just hatbrott. Att de råder stor okunskap i detta området återspeglas i brottsstatistiken menar doktoranden Mika, samt att mörkertalet tycks bara växa med allt färre polisanmälningar.

– Mycket av de här handlar om idén som hela tiden spökar oss, vi tror att vi är så himla duktiga. Vi är väldigt bra på att kritisera andra, men har väldigt svårt att se på oss själva och felen vi begår, säger Mika Andersson.

Kritik från FN

– Sverige kritiseras av FN upprepade gånger för att vi har så svårt med att ta tag i frågan om rasism. Vi har knappt ett vokabulär för att prata om rasism. När vi gör undersökningar om olika nationella grupper så frågar vi fortfarande om personen har ett ”utländskt bakgrund”. De kommer vi inte kunna göra i framtiden, säger Mika.

Hon menar att kategorisera människor med utländskt bakgrund i en och samma grupp utan att se till alla olikheter och erfarenheter inom sagd grupp inte fungerar längre.

Det gjorde det för 40 år sedan då de flesta kom hit i samband med arbetskraftsinvandringen. Men det har blivit en föråldrad variabel i takt med att befolkningen har åldrats, stadgat sig i Sverige och har barn som är födda och uppväxta i landet.

– Vi måste skapa ett språk för att prata om de här, säger Mika Andersson.

Salahuddin Barakat är ordförande i Islamakademin och han menar att de måste till fler möten.

– Det finns människor i Sverige som aldrig har träffat en muslim eller som inte ens kan förstå vad islamofobi är. Det måste ändras, säger han.

Han ser också att de råder brist på kunskap om hatbrott, även inom poliskåren, och att fler utbildningar krävs för att effektivisera polisens arbete och att skapa förtroende för rättsväsendet. Salahuddin Barakats åsikt delas av både kommunen och polisen.