Märtha Westerholm är socionom och jobbade på Växjö kommun för ett år sedan, när policyn om etableringslån infördes. Hon fick då en ansökan från ett nyanlänt par som kom till Växjö från en annan kommun. Paret hade inga pengar och ansökte om akut hjälp till bland annat mat.
– De visade sig vara i gruppen som bara skulle få lån och inte akuta matpengar. Och den lagstiftningen är solklar: Om man inte har tillgångar så ska man få hjälp akut. Och de framkom att de hade inga tillgångar, de hade inga pengar, de hade ingenting. Det kändes bara rättsvidrigt, säger Märtha Westerholm.
När Märtha Westerholm senare skulle skriva sin mastersuppsats i socialt arbete valde hon att intervjua fem personer som fått lån i stället för bidrag.
Många vill börja jobba snabbt
– Alla jag har intervjuat har beskrivit det som ett stort hinder. Alla vill så fort som möjligt komma ut i jobb och det vill de skynda på som bara den. Alla uttrycker en stor oro inför att bli skuldsatta innan man ens har kommit igång med jobb och alla de här sakerna, säger Märtha Westerholm.
Men just det här att bara få ett bidrag helt utan motprestation, skickar inte det en signal om att man inte behöver göra rätt för sig?
– Om vi verkligen håller hårt på den parollen så skulle vi behöva omvärdera hela bidragssystemet. Jag tycker att det blir väldigt märkligt att vi har det här resonemanget om ansvar bara gentemot en specifik grupp. Vi vill väl att alla av socialtjänstens klienter ska lära sig att ta ansvar? Om vi verkligen tror på det här systemet som ett recept att ta ansvar så hade vi förmodligen gjort det brett mot hela gruppen.
Oliver Rosengren (M), som är ordförande i nämnden för arbete och välfärd i Växjö håller med om Växjös modell innebär att det blir skillnad mellan gruppen nyanlända och andra grupper, just vad gäller stöd i en akut situation.
– Vi vill göra särskilt tydligt för nyanlända att de kommer att behöva att anstränga sig mer eftersom man har sämre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden. Därför behöver våra system också vara särskilt tydliga med det, säger han till SVT Nyheter.
”Glappet beror inte på individen”
Men Växjö har inte enbart infört etableringslånen för att visa på individens ansvar. Den politiska majoriteten menar också på att den schablonersättning som kommunerna får från staten för att täcka kostnaderna i det så kallade glappet, inte räcker.
– Det är en schablonersättning och den täcker inte hela utgiften och framförallt så täcker den inte kostnaden för flyktingmottagandet på långa vägar. Så staten tar inte fullt ut sitt kostnadsansvar för det flyktingmottagande som man har ålagt kommunerna, säger Oliver Rosengren (M), ordförande i nämnden för arbete och välfärd.
Men även det argumentet avfärdas av Märtha Westerholm:
– Det här glappet beror inte på individen. Individen kan inte göra någonting för att påverka det här glappet. Utan det är ju snarare ett statligt kommunalt problem. Så även om det eventuellt stämmer så är det inte skäl nog att ansvariggöra individen för den kostnaden, säger hon.