Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har granskat samtliga tvångsmedelsärenden som inletts av åklagarkammaren under 2018 och fram till september 2019.

Granskningen visar på ”omfattande och synnerligen allvarliga brister”, skriver nämnden i sin sammanfattning av granskningen.

Inget lagstöd

Bland annat ska åklagare ha ansökt om och fått tillstånd till hemlig övervakning utan att det funnits stöd för detta i lagen. I ett fall har brottet inte varit av sådan svårighetsgrad att det att det kunnat ligga till grund för övervakningen. I ett annat fall har ett telefonnummer som övervakats tillhört en person som det inte fanns rättsliga förutsättningar för att övervaka.

I andra fall har personer som det väckts åtal mot fått reda på att de utsatts för hemlig övervakning först efter det att åtal väckts. I ett fall hade den kunskapen kunnat vara av betydelse för försvaret.

Bristande underlag och dokumentation

Kritik riktas mot ännu fler ärenden. Det talas om bristande underlag i ansökningar om hemliga tvångsåtgärder, hemligt material som förstörts lång tid efter det att rättegång genomförts och bristande dokumentation.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden menar att granskningen försvårats eftersom nämndens frågor i flera fall inte besvarats av kammaren eller så har svaren varit svårbegripliga eller ovidkommande.

Kammarchefen: Ansträngt arbetsläge

Chefen på åklagarkammaren har förklarat brister med ett ansträngt arbetsläge, ett nytt verksamhetssystem och att ett generationsskifte hos polisen på den enhet som hanterar hemliga tvångsmedel medfarit att viktig kompetens försvunnit.

Dessutom önskar kammarchefen att domstolen som ytterst avgör om hemliga tvångsmedel får användas prövade kammarens ansökningar med högre kompetens och noggrannhet så att inte felaktiga beslut fattas.