Möjligheten till distansarbete gavs till både tidigare och nyrekryterade medarbetare, när Energimyndigheten utlokaliserades till Eskilstuna. Man ansåg att det var en nödvändighet för att behålla kompetensen inom myndigheten.

– När det gällde Energimyndigheten var det många av de anställda som kom från Stockholm, så många tyckte det var bra att kunna jobba hemma, säger Michael Allvin forskare vid Uppsala universitet.

”Människor tenderar att jobba mer”

Allvin skrev år 2001 en rapport som fokuserar på Energimyndighetens ledning och organisation för distansarbete. Han menar att det gav möjlighet för de anställda att inte behöva åka in till jobbet, men det innebar att ansvaret blev större på den enskilda individen.

– För många anställda är ökat ansvar något positivt. Men det kan också bli att man känner att man måste visa framfötterna.

Många faktorer kan påverka arbetsprestationen, bland annat villkoren på arbetsmarknaden och rädslan för att vara utan jobb.

– När man överlåter ansvar på människor tenderar de att jobba mer mycket på grund av allmän osäkerhet.

Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut

Distansarbete innebar också ett nytt arbetssätt för cheferna som var tvungna att lägga upp ledningen av verksamheten på nya sätt, med tydliga möten och utökade möjligheter att få kontakt med de anställda. Gränsen mellan arbete och fritid blev allt viktigare för medarbetarna då arbetstiderna blev mer flexibla.

– På en del arbetsplatser har man kanske ett möte en gång i veckan, där medarbetarna ska redovisa vad de har gjort. Det betyder att det är upp till medarbetaren att få sitt arbete färdigt till mötet. Om du var hemma och ungarna var sjuka, kanske du får sitta uppe under natten och göra färdigt.

Michael Allvin tror inte att effektiviteten på Energimyndigheten har påverkas av att fler än hälften pendlar till jobbet.

– Jag skulle inte tro att det har haft så stor inverkan på myndighetens prestationer. Sedan beror det ju på vad folk tycker om att pendla.