I en artikel i Dagens Nyheter i dag skriver Katarina Lagerwall att det är vanligt att dömda personer hör av sig till redaktionen och säger sig vara oskyldiga. Oftast leder det inte till någonting, men fallet Esa Teittinen var annorlunda.
– Det fanns något i hans brev som jag direkt kände var sakligt. Det var väl underbyggt, han hänvisade till tidigare domar och till personer som kunde gå i god för att det han sa var sant, i fall jag skulle tvivla. Det kändes trovärdigt med en gång, säger hon.
Brevet från Esa Teittinen till DN kom i maj 2017. Katarina Lagerwall beslöt att gå vidare och undersöka hans fall och hämtade ut förundersökningen.
”Det var något som inte stämde”
– Den var på 1 200 sidor. När jag läste domarna mot honom stärktes ännu mer min känsla av att det var något som inte stämde. Det fanns ingen dödsorsak angiven för offret, det fanns ingen brottsplatsundersökning och vittnet verkade lite svajigt, säger Katarina Lagerwall.
Esa Teittinen dömdes 2009 mot sitt nekande för mord på en 70-årig man som han brukade hjälpa. Han har lämnat in två resningsansökningar. Den första från 2014 avslogs. Den andra höll han och hans advokat Marko Tuhkanen på med när Katarina Lagerwall träffade dem första gången 2017.
När hon träffade Esa Teittinen på Saltviksanstalten i Härnösand stärktes ytterligare hennes känsla av att han var trovärdig, säger hon.
– Han har visserligen ett brottsregister, är dömd för dråp och misshandel, men det slog mig också att han har ett starkt rättspatos, även om det kanske låter lite konstigt. Han tycker att de brott han tidigare begått var fel och har accepterat sitt straff för dem, men den här gången sade han att ”jag har inte gjort något fel och jag ska inte sitta i fängelse”. Han var väldigt påläst i sitt eget ärende, säger Katarina Lagerwall.
Andra resningsansökan beviljades
Hennes artikel publicerades i DN i juli 2017. I augusti 2017 lämnade Esa Teittinen och hans advokat Marko Tuhkanen in en andra resningsansökan. Sedan dröjde det till mars 2018 innan beskedet kom från Högsta domstolen att den hade beviljats.
Katarina Lagerwall har följt fallet på nära håll. I dag, när beskedet kom från Svea hovrätt att Esa Teittinen släpps fri, säger hon att hon förstås är glad – framför allt för Esas skull.
– Jag var med när han kom ut från Kronobergshäktet och då hade inte hans advokat hunnit kontakta honom ännu. Först när han kom ut från häktet kunde de två mötas. Det var väldigt känslosamt för båda, det hade varit en stor anspänning och de var båda väldigt rörda och berörda, säger Katarina Lagerwall.
Men något gemensamt firande blir det inte i dag.
– De efterlyste båda lugn och ro, det riktiga firandet får nog vänta.
För egen del säger hon att hon är glad och tillfreds både för Esa Teittinens skull och för hans advokat, som har lagt ner väldigt mycket tid på fallet.
– Rent yrkesmässigt är det jätteroligt att ha fått vara med och skriva historia i ett rättsfall och göra skillnad. Det här är när journalistiken är som bäst, när man får påverka människors liv i rätt riktning.
”Hoppas hans fall är ett undantag”
Har du några tankar kring hur rättsväsendet har behandlat Esa Teittinen? Visar hans fall på att det finns brister?
– Det är klart att jag har funderat över det. Jag hoppas verkligen att hans fall är ett undantag, men jag har ställt mig frågan många gånger hur man kan döma någon på så svag bevisning. Det känns lite oroväckande, liksom att det är så otroligt svårt att få resning, säger Katarina Lagerwall och fortsätter:
– Det är något konstigt i rättssystemet att om man anser sig vara felaktigt dömd, så har man sällan eller aldrig råd att driva en process, utan man får hoppas att någon advokat vill jobba ideellt och att media kanske uppmärksammar fallet.
Tror du att det faktum att fallet Esa uppmärksammades i DN har haft betydelse för att han beviljades resning?
– Det är en svår fråga. Juridiken ska inte påverkas av medierna, men det spelar nog ändå roll ändå någonstans, att få saken belyst i media.