Vidjakten på guldrånare i Stockholm i mars avlossade polisen arton skott. I höstasåtalades en 34-årig polis.

– Dethar plågat mig något oerhört. Jag har tänkt på det här varje dag, sade hanunder rättegångens första dag i Stockholms tingsrätt.

Polismannenberättade att rånaren riktade vapnet mot honom och kollegorna.

– Jaghade absolut maxpuls. Nu tror jag att jag vet hur det är att sitta i ettstörtande flygplan, säger han.

Inget fel

Rånarensveper också vapnet mot mannens två kollegor längre ned på gatan. Och han gerinte upp, trots många skott.

– Jagtänker: Vad är det som händer, varför träffar jag inte? Det var en fruktansvärdkänsla, att hotet var kvar, säger han.

Tioav polismannens skott går genom rutan på gymmet. Först efteråt inser han attdet kan finnas någon där.

– Dåväxer paniken. Det är det värsta jag har upplevt, den känslan, säger han.

Ändåtycker han inte att han gjorde fel. I den situationen, där han och kollegornavar hotade till livet, såg han det som rätt att skjuta.

Mår dåligt

Ingenskadas, men tre kvinnor stod i gymmets reception. Personlige tränaren PernillaGunnskog slet ned kollegorna på golvet.

– Dettog till på kvällen när jag ställde mig i duschen. Då insåg jag att jag kundeha dött, säger hon i rätten.

Bådahennes kollegor har mått dåligt efteråt. De trodde att skotten kom från någon”Breivik-galning”.

– Jagtrodde att jag skulle dö. Jag har inte kunnat sova på nätterna, kan aldrigslappna av, säger en av dem.

ÅklagarenHåkan Roswall anser att huvudfrågan inte är om det var en nödvärnssituation.

– Målethandlar om vad man kan göra om agerandet utsätter någon för fara. Var hantvungen att skjuta?, säger Roswall.