Tusentals skarvar är samlade vid kolonin på Småholmarna och Ryssmasterna i Furusundsleden i höjd med Ljusterö. De första skarvarna började häcka här i mitten av 90-talet, och nu är de omkring 9.000 individer – motsvarande ungefär en tredjedel av Stockholms skärgårds totala skarvbestånd.
– Det är inte vår barndoms öar längre. Det har varit ett rikt kulturliv runt de där öarna; det har varit fiskare, det har fötts upp familjer och det har till och med betat djur på en del av öarna, även om de är karga. De har varit viktiga kännetecken för alla utefter Furusundsleden, men nu ser det inte särskilt trevligt ut och det luktar inte gott, säger Clas Boström som är en av markägarna i området.
”Behöver tona ner konflikterna”
Vi är ute på en båttur runt skarvkolonin. Clas Boström har tagit initiativ till en heldag om skarvar, en dag som samlat företrädare för olika organisationer som kommit för att stöta och blöta åsikter och fakta, och för att förhoppningsvis föra skarvfrågan framåt.
– Jag tror att den här skarvdebatten har mycket mer att ge om vi tonar ner konflikterna med varandra, om vi lyssnar på varandra och ger med oss, så att säga, och tar fram alternativa lösningar istället för att dra upp gamla konflikter, säger Clas Boström.
”Oproportionerligt hat mot skarven”
De som vill se färre skarvar pekar framför allt på att skarven påverkar fiskbeståndet negativt, men också att skarven förstör natur och att deras spillning är ett illaluktande miljöproblem.
– Tyvärr är det så att vi har väldigt lite fisk här. Är man intresserad av fiske så är skarven ett dråpslag, säger Clas Boström.
De som försvarar skarven vill tona ner dess negativa effekter. Sveriges ornitologiska förening, Birdlife Sverige, tycker att skarven är en naturlig och självklar del av fågelfaunan och att den har sitt existensberättigande.
– Vi inser att den skapar problem lokalt och för enskilda individer, och det tycker vi såklart är tråkigt, men samtidigt tycker vi att det finns ett väldigt känslomässigt och oproportionerligt starkt hat mot skarven, som den inte förtjänar. För det är ju andra och betydligt större problem vi har när det gäller Östersjön, som övergödning och överfiske, säger Daniel Bengtsson, fågelskyddssekreterare på Birdlife Sverige.
Har ni någon tanke om hur stort skarvbestånd som borde finnas?
– Några sådana siffror har vi inte funderat på. Men det som ofta händer, och som vi förväntar oss kommer att hända även här på sikt, är att populationen slutar att öka och antagligen stagnerar och stabiliserar sig på en lägre nivå, säger Daniel Bengtsson.
Vill se halverad skarvstam
Markägaren Clas Boström kan tänka sig en halvering av skarvstammen.
– Jag tror inte på att man kan skjuta bort skarv rakt av eller störa kolonier utan att ha en plan och en målsättning, till exempel att man halverar skarvstammen under kontrollerade former så att man inte får nya kolonier. Det kan ta kanske tre eller fyra år, säger Clas Boström.
I höst kommer skarvfrågan att diskuteras bland de politiker och intresseorganisationer som ingår i det regionala skärgårdsrådet, där skärgårdslandstingsrådet Gustav Hemming (C) är ordförande. Han var med och arrangerade dagens aktiviteter, och även han vill se en minskad skarvstam i Stockholms skärgård.
Skärgårdslandstingsrådet: ”En av Sveriges minst utrotningshotade fågelarter”
– En sak är väldigt klar när man reser runt en skarvkoloni som den här, eller runt i skärgården, och det är att skarven är en av Sveriges minst utrotningshotade fågelarter. Det finns ingenting utrotningshotat över den här fågeln. Ändå behandlas den som en utrotningshotad fågel och det är nästan omöjligt att freda kobbar och öar från en ytterligare utbredning av skarven, säger Gustav Hemming, som kan tänka sig att lyfta skarvfrågan till riksnivå.
– Många försök att få genomföra skyddsjakt på skarv har stoppats av rättsväsendet och Naturvårdsverket, så det kan vara så att regering och riksdag på ett tydligare sätt måste engagera sig i frågan.