Geronimo Åkerlund, redaktionschef och ansvarig utgivare för SVT Nyheter Stockholm. Foto: SVT

Om ”Nisse i Hökarängen”-enkäter

Uppdaterad
Publicerad

I nyhetsrapporteringen använder vi journalister oss ibland av det uppföljande greppet att intervjua någon som ska symbolisera ”den vanlige medborgaren”. Historiskt sett brukade denne figur lite raljant kallas för ”Nisse i Hökarängen”. Vad tycker ”Nisse i Hökarängen” om det här? kunde man höra på Aktuellts morgonmöten under 70-talet, något man idag till och med kan läsa om på Wikipedia.

Det här formgreppet ifrågasätts ibland – en enstaka röst kan väl ändå inte ge någon representativitet? Och vad kan en förbipasserandes åsikt egentligen tillföra ett väldigt komplicerat skeende, om det exempelvis handlar om makroekonomiska effekter av en räntehöjning. 

Men ibland fyller det ändå ett syfte; att ge en stämningsbild, att byta perspektivet från utifrån till inifrån, att visa att vi är på plats och pratar med de direkt berörda.

Nyhetsbloggen

I dagarna gjorde vi på SVT Nyheter Stockholms redaktion några sådana intervjuer med boende i Bagarmossen apropå den senaste tidens våldsdåd där. Det visade sig i efterhand att en av personerna vi intervjuade också arbetar som kanslichef för ett online-initiativ som skapades för att avsätta regeringen Reinfeldt. 

Flera debattörer har ifrågasatt detta och menar att det är problematiskt att SVT intervjuar ”en känd vänsterdebattör” utan att redovisa hans bakgrund. I så kallad ”alternativ-media” går man längre och menar att SVT aktivt letar upp vänsteråsikter för att de ska komma med i våra sändningar. Orsaken är självklart enklare än så: Det var ingen på redaktionen som kände igen personen i fråga – vi visste helt enkelt inte vem han var.

Personen uttalade sig som en röst från området, en boende, vilket han alltså är. Hade vi vetat om hans bakgrund hade vi självklart berättat om den eller ställt frågan till någon annan, just för att undvika den här sortens reaktioner.

När det inte handlar om direkt politiska frågor brukar vi inte kolla upp folks åsikter om annat än det ämne vi frågar dem om, och att fråga folk på stan hur de röstar eller be dem redovisa vad de har för privata engagemang skulle sannolikt också väcka reaktioner. I valtider har vi en striktare policy. Då frågar vi alla vi intervjuar om de har partipolitisk koppling eller några andra förtroendeuppdrag.

Men om vi även till vardags noga skulle förhöra oss om människors politiska åsikter i alla detaljer, och därefter fatta beslut om de ska få vara med och representera exempelvis sin bostadsort skulle det kännas ganska olustigt, och det skulle också direkt öppna för den sortens politisk styrning i vilka som får komma till tals som vi nu beskylls för.

Den här diskussionen påminner dock om att allt fler frågor i vår samtid verkar kunna få en politisk dimension, och att vi allt oftare behöver ställa frågan om personen har ett politiskt engagemang eller uppdrag, hur ”opolitiskt” ämne de än tycker till om. 

Men att påstå att vi konspiratoriskt försöker manipulera bilden av verkligheten i politiska syften är i min mening i sig en manipulering av verklighetsbeskrivningen av vår rapportering. Antagligen i politiska syften.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Nyhetsbloggen

Mer i ämnet