”Kates” treåriga dotter berättade att hon utnyttjats sexuellt av en 13-årig pojke. Foto: SVT

Mamma: ”Min dotter utsattes för sexuella övergrepp av tonåring – fick ingen hjälp”

Uppdaterad
Publicerad

Kates dotter Sara var bara tre år gammal när hon berättade för sin mamma att hon utsatts för ett sexuellt övergrepp av en trettonårig pojke. Men varken polis, socialtjänst eller BUP pratade med flickan och efter att fallet lades ner blev allt tyst.

Det var 2017 som den då treåriga Sara följde med en trettonårig bekant till familjen till en lekplats i Stockholmsområdet. Senare samma kväll berättade Sara för sin mamma att pojken utsatt henne för övergrepp i ett undanskymt hörn av parken.

– Hon berättade att han drog ner hennes trosor och rörde underlivet med både penis och fingrar. Hon sa att hon inte ville. Då sade han till henne att inte berätta det för någon, säger Kate.

Polisundersökningen säger att inget brott begåtts

Föräldrarna bestämde sig snabbt för att polisanmäla händelsen. Sara tvingades genomgå en plågsam gynundersökning.

– Jag hade läst att en sådan undersökning är värre än våldtäkten. Sara kissade på sig av rädsla och blev så traumatiserad att hon pratade om det i över ett år, berättar Kate.

Men resultatet av undersökningen visade inga spår av sperma och efter förhör med föräldrarna fick Kate veta att polisen lagt ner utredningen. Slutsatsen var att inget brott begåtts, trots att varken socialtjänsten eller polisen pratat med brottsoffret Sara.

– Det var förkrossande. Som förälder vill man inte höra att ens dotter blivit sexuellt utnyttjad men att inget brott begåtts, säger Kate.

Socialtjänstens stöd till Sara uteblir

Efter att utredningen lagts ner skickades föräldrarna till BUP där de fick samtalsstöd för att kunna prata med sin dotter om händelsen. Men dottern Sara fick ingen hjälp alls, eftersom BUP bedömde att hon inte verkade vara i behov av det, något mamma Kate inte höll med om.

– Hon litade inte på någon efter händelsen. Hon ville inte ens ha födelsedagskalas av rädsla för att pojken skulle komma dit. Hon har också haft svårt att leka med pojkar efter händelsen, men ingen tog sig tid att prata med henne, säger Kate.

Vad som hände pojken efter att polisen lagt ner ärendet vet inte Kate, eftersom anhöriga inte har rätt till insyn i utredningar där barn är misstänkta. Kate anser att lagen är mer designad för att skydda gärningspersonerna än offren.

– Det behöver ske en förändring. Jag vill inte att andra familjer ska behöva gå igenom det vi har gått igenom, säger hon.

Fotnot: Kate och Sara heter egentligen något annat.

Så fungerar LUL

När ett barn under 15 år begår ett brott inleder polisen ingen förundersökning.

Åklagaren inleder en utredning om socialnämnden anser att behovet finns, och om straffvärdet för brottet motsvarar minst ett års fängelse.

Kraven för att utredning ska inledas är att socialnämnden bedömer att en utredning behövs för att göra insatser, om tex det finns risk för upprepad brottslighet. Men en sådan utredning kommer i alla fall läggas ned från polisiärt håll. Sedan är det upp till socialtjänsten om de anser att åtgärder för gärningspersonen behöver vidtas.

En åklagare är alltså bunden till socialtjänst och till gärningspersonens familj. Om pojken eller anhöriga inte tillåter DNA-prov från naglar, sperma och mun så kan polisen inte kräva det. I detta fall lämnade pojken endast prov från munnen.

Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.