SVT Uppsalas reporter Märta Gross Hulth besökte EU-parlamentet i Strasbourg i slutet av mars. Foto: Märta Gross Hulth/SVT

Krönika: ”Vi är alla en del av den europeiska gemenskapen”

Publicerad
Krönika ·

EU kan för många kännas abstrakt och långt borta, att det är en massa beslut som fattas över våra huvuden. I hopp om att göra ”EU” mindre abstrakt besökte jag EU-parlamentet i Strasbourg och insåg än mer vikten av att göra sin röst hörd.

Märta Gross Hulth

Reporter SVT

”Det är roligare att säga ja,” som ett av slagorden löd. Ja till vadå? För många kändes det nog ganska abstrakt när det 1994 var dags för folkomröstning om Sverige skulle vara med i EU eller inte. Eller EG som man sa på den tiden. Det folk pratade om var gurkor som inte fick se ut hur som helst (läs mer om EU-myter här). Och att snus kunde bli helt förbjudet (Gud förbjude!).

Genom åren har vi förstått att EU är så mycket mer. Vårt medlemskap i EU påverkar bland annat handel, tullar, jordbruk, transporter, klimatmål, livsmedel, migration och naturskydd. Ändå känns det fortfarande abstrakt för många. Som någon byråkratisk koloss långt borta, något som är lättare att ignorera än att försöka förstå.

Damerna först

I mars fick jag chansen att bokstavligen komma närmare EU. Efter att ha vistats i parlamentet i Strasbourg kändes det genast mindre abstrakt. Den ”politiska miljön” ser på det stora hela likadan ut, men det var vissa saker jag lade märke till:

  • Här hälsas det inte bara med handslag utan ofta med kindpussar.
  • När kvinnor ska kliva in i en hiss går männen alltid åt sidan – damerna först.
  • Man är ur ett svenskt perspektiv dålig på att passa tider. Klockan 12 betyder inte 12.00 utan kan lika gärna vara 12.15.

Jag kan inte låta bli att tänka på flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg, bara för att Frankrike vägrar släppa Strasbourg som parlamentets huvudsäte. Det skulle vara ungefär som att flytta hela Sveriges riksdag upp till Sundsvall en gång i månaden. Varken klimatsmart eller kostnadseffektivt.

Hör mer om flyttkarusellen i klippet.

Tack Astrid

Sista dagen ger jag mig ut på landsbygden i Alsace för att besöka en mjölkbonde och höra hur han ser på EU. Mina ögon tåras när jag ser korna som står och blickar ut över enorma fält, men som aldrig kommer att få känna gräs mellan klövarna.

Jag sänder en tacksamhetens tanke till Astrid Lindgren för de svenska djurskyddslagarna, även om det finns mer att önska av dem också i vissa fall.

Alla kan påverka

Jag sjunker ner i mitt säte på tåget hem och försöker smälta fyra dagars intensiva intryck. Visst har en del frågetecken rätats ut. Men många tankar och funderingar kvarstår. Jag kan fortfarande förstå att folk känner sig långt ifrån EU, men jag kan ändå inte begripa att så många människor både i Sverige och andra EU-länder låter bli att rösta och kanske till och med sedan gnäller över beslut som tas.

Vi är alla en del av den europeiska gemenskapen. Vi har alla möjlighet att påverka. Ta vara på den möjligheten och rösta i valet den 26 maj.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.