3 juli 2015: Kvinnan grips.

7 juli 2015: Hon häktas på sannolika skäl misstänkt för två mordförsök på sitt spädbarn. Enligt åklagaren Annika Bokefors finns det risk att kvinnan undanröjer eventuella bevis eller försvårar utredningen om hon släpps på fri fot. Kvinnan nekar till brott, och enligt hennes advokat Ulrika Söderberg mår hon inte bra.

17 juli 2015 – januari 2016: Åklagaren Annika Bokefors begär gång på gång förlängd åtalstid. Utredningen växer och i september 2015 står det klart att kvinnan misstänks för tolv mordförsök och femton fall av grov misshandel mot sin son. Kvinnan fortsätter att neka till brott.

– Varje minut som går utan att hon får vara med sina barn så mår hon inte bra, säger hennes advokat Johan Rainer.

De misstänkta gärningarna ska ha utspelat sig mellan den 27 maj och den 3 juli 2015.

Enligt åklagaren är det efter vittnesförhör som gjort att man omvärderat misstankegraden från misshandel till mordförsök vid ett antal tillfällen.

11 februari 2016: Kvinnan åtalas. Enligt åtalet har mammans handlingar orsakat nedsatt andning och syrebrist hos barnet. Pojken var under ett år gammal då gärningarna ska begåtts, och de flesta av händelserna ska ha ägt rum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Flera sjuksköterskor ska höras vid rättegången.

Åklagare Annika Bokefors bedömer att bevisläget är gott.

18 februari 2016: Rättegången inleds vid Uppsala tingsrätt. Åklagaren har kallat flera vittnen som ska bevisa att mamman lider av diagnosen Münchhausen syndrom by proxy. Under sin vistelse vid Akademiska sjukhuset ska sonen ha drabbats av flera oförklarliga anfall, varpå sjukhuspersonalen börjat fatta misstankar mot mamman.

Trots omfattande läkarundersökningar har man inte hittat något fel på pojken, varför åklagaren misstänker att förklaringen är att mamman lider av den ovanliga beteendestörningen.

Kvinnans advokat Johan Rainer kallar det ”en desperation från åklagarsidan”.

Utöver vittnesförhören finns även bland annat övervakningsfilmer och sms-konversationer i bevisningen. Rättegången väntas pågå i omkring 30 dagar.

19 april 2016: Videofilmer från kvinnan och sonens sjukhusvistelse visas i rätten. Enligt åklagaren kan man genom dem dra slutsatser om att kvinnan försvårat sonens andning genom att täppa för hans näsa och mun.

1 juni 2016: Slutpläderingar hålls inför en fullsatt rättssal. Advokaten Johan Rainer kallar rättegången en ”häxprocess”.

9 juni 2016: Kvinnan släpps på fri fot.

5 juli 2016: Kvinnan frias av en oenig Uppsala tingsrätt från mordförsök vid 14 tillfällen, grov misshandel vid 16 tillfällen och försök till grov misshandel vid ett tillfälle.

Chefsrådmannen Erik Brattgård och rådmannen Nils Pålbrant vill fälla kvinnan för åtminstone en av åtalspunkterna, gällande en händelse där videofilm lagts fram som bevis.

– Det här är ett av de svårare mål vi har haft, och förmodligen någonsin kommer att ha, säger rådmannen Nils Pålbrant.

Åklagarsidan kommer att överklaga domen.

27 juli 2016: Åklagaren överklagar tingsrättens dom till Svea hovrätt.

18 juni 2017: Hovrättsförhandlingarna, som skulle ha inletts, skjuts upp till hösten.

28 augusti 2017: Förhandlingarna inleds i hovrätten. Både åklagarsidan och advokaten säger att de lägger fram nya bevis.

12 december 2017: Kvinnan omhäktas inte – vilket tyder på friande dom.

10 januari 2018: Kvinnan frias av en enig hovrätt.