De kommer hastande ner till källarvåningen på Älvstranden bildningscentrum, direkt från en simlektion. Det är en grupp elever från Råda Skola som ska få chansen att dansa. I det nästan kubformade rummet med en färgglad matta samlas barnen i en ring tillsammans med koreografen Lidia Wos och de tre dansarna Tove Klang, Tanja Tamminen och Sofia Wirzén.

– Baka, baka, tårta! säger Lidia Wos samtidigt som hon formar rörelser som barnen härmar.

Hon använder sig just nu mycket av rörelser och intryck hon fått från möten med särskolans elever i Hagfors. Det är nämligen särskolan som är basen i det sex veckor långa dansprojektet.

– Estetiska lärprocesser, alltså möjligheten att uttrycka sig på fler sätt än bara med ord eller skrift är jätteviktigt och vi vet att vi behöver jobba med hela kroppen för att lära oss. Det är när vi får hoppa och dansa och röra på oss som vi också får in de teoretiska ämnena och det är också ett sätt att få uttrycka sig som vi kanske inte får in i vardagen annars. Flera av särskoleleeverna har problem med det verbala språket och här får de möjlighet att använda andra språk för att uttrycka sig, säger kultur- och bibliotekschef Tina Bergenbrink.

Hoppas på mycket dans i kommunen

Men det är inte bara särskolan som får ta del av dansen. Projektet involverar flera skolor i kommunen men även äldreomsorgen. Dessutom kommer det bli flera mindre föreställningar för Hagforsborna som till exempel när Skolgatan invigs. Enligt Tina Bergenbrink är kostnaden för projektet cirka 650.000 kronor, varav Hagfors kommun står för cirka 50.000.

– Vi hoppas att vi på de här sex veckorna får mycket dans i kommunen på olika sätt, säger hon.

För Lidia Wos är det här ett nytt och spännande arbetssätt. Hon berättar att hon, i mötena med särskoleleverna, får idéer till rörelser och koreografi. Bland annat får hon och dansarna bekanta sig med teckenspråk. Och inspirationen kan Lidia sedan ta med sig till andra tillfällen i projektet.

– Det känns som att det här ger eleverna mycket och det ger även oss mycket, jag hade en tjej som kom till vårt möte och sade att hon inte kunnat sova på hela helgen för att hon längtade så till mötet på måndagen. Det känns som att det verkligen funkar, säger Lidia Wos.

Hon berättar att hon utgår mycket från vardagssituationer i sitt skapande och bygger små berättelser.

– Vi pratar inte så mycket om rörelser utan om händelser, och jag tror att det är bra för barn men även äldre personer, att jobba med händelser och se att kroppen kan uttrycka dem. Man kan tala med kroppen istället för genom munnen. Dessutom jobbar man mycket med hjärnan när man ska minnas rörelser och försöka förstå händelserna, eller när man jobbar med att variera stora och små rörelser, långsamma och snabba och det tror jag stimulerar hjärnan på ett annat sätt, förklarar Lidia Wos.

”Danssteget när man bakade var kul”

Och att få lära sig olika uttrycksformer, verkar vara uppskattat bland eleverna från Råda Skola:

– Det var bra, det var roligt. Danssteget när man bakade var kul, säger Jolin Vilhemsson.

– När vi gjorde kaninen var kul, säger Ida Persson.

Vad kan ni ha för nytta av det här tror ni?

– Det är bra för då får man se mer rörelser och man blir bättre på att dansa, säger Jolin Vilhemsson.

– Man kan sjunga, dansa och prata, förklarar Ida Persson.