De startade från Mörudden på Hammarö i början av maj, firade midsommar i Frankrike och har nu klarat resan över Atlanten, även om den tog längre tid än seglarna beräknat. Orsaken: brist på vind.

De första dagarna hade gänget fina vindar och färdades i sex-sju knop. Med den hastigheten beräknade de att resan över Atlanten skulle ta 20 dagar. Men med vindarna kom också även oväder. Stora svarta moln avlöste varandra och bjöd på åska, blixtar och ihållande regn.

Ingen väderrapport

Emmie Nilsek beskriver ovädret på hemsidan windpowered.se: ”Vissa saker rår man inte över och visst är man helt utelämnad för naturens krafter. Men det är det som är det vackra. Nu har vi haft tur och inte haft så fasligt dåligt väder men för varje tuff prövning finns också ett fint ögonblick.”

De tvingades stänga av all el och dra ur alla säkringar under ovädret, badstegen fälldes ner och fick inta rollen som åskledare. Satellittelefonen, som skulle användas för att ta hem väderfiler, fungerade inte alls och eftersom det var få andra båtar fick de ingen väderinformation. ”Om vi hade vetat hur vädret sett ut efter en vecka till havs hade vi troligtvis kunnat följa vinden och hållit oss utanför det stiltjebältet vi istället hamnade i”, skriver seglarna på sin hemsida.

”Vaaal”

Ett av Atlantens finaste minne för Emmie var en tidig morgon. Passageraren Filip Asp, som varit med sen Teneriffa, hade vakt och ropade ”VAAAL”. ”En val glider dyker upp ett tiotal meter från båten för att sedan som i slow motion glida under båten, rakt under oss i sittbrunn, och komma upp på andra sidan och blåsa ut luft ur sitt hål på ryggen”, skriver Emmie Nilsek på hemsidan.

”Atlanten var spegelblankt”

I åtta dagar guppade båten fram utan att egentligen ta sig någonstans. Bristen på diesel gjorde att man bara använde motorn i ett dygn.

– Överfarten kändes stundtals väldigt väldigt lång. Vi satt fast i stiltje i åtta dagar utan att röra oss någonting i princip. Men det var då man fick de se vackraste vyerna. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att Atlanten kunde bli spegelblank, säger Emmie.

Hur var Atlantenresan tycker du?

– Lång, säger Timoty Nilsek.

Motsvarade den dina förväntningar?

– Halva gjord det. Vi började ifrågasätta passadvinden, om den verkligen fanns på riktigt, säger Timoty.

– Det var svårt att veta vad man skulle förvänta sig. Vi var inte så utlämnade som jag kanske hade trott, att vi skulle känna oss långt borta. Det gjorde vi inte eftersom vi hela tiden har vårt hem med oss, säger Emmie.

Mycket mat kvar

Till sist efter 30 dagar angjorde de Dominica, som hälsade välkommen med en imponerande regnbåge. Inför seglatsen över Atlanten hade man bunkrat upp rejält med mat för att klara tiden ute på havet.

– Vi handlade väldigt mycket mat innan överfarten, så vi har en massa kvar. Det som behöver fyllas på med under tiden är färskvaror som frukt och grönsaker. Vi tröttnade ganska tidigt på havregrynsgröt, men vi har fått tagit till det när vi inte haft något annat val. Vi börjar bli ganska duktiga och kreativa på att använda det vi har. Nu har vi också börjat plocka vilda frukter och handla lokal, det som är billigt, säger Emmie Nilsek.

”Tjafsar när vi är trötta”

Efter nio månader tillsammans på båten Aela skulle man kunna tro att det uppstått ansträngda situationer eller bråk, men besättningen har hållt sams.

– Det fungerar väldigt bra. Vi tjafsar mest när vi är trötta och hungriga. Men vi är alla ganska kortsynta så efter en god natts sömn eller en stadig måltid så är vi vänner igen och har glömt att vi någonsin tjafsat, säger Emmie Nilsek.

Hemlängtan, när kommer den?

– Jag har inte slagits av hemlängtan speciellt hårt än så länge. Visst saknar man vänner och familjen men många av dem har faktiskt hälsat på under resan. Även fast man inte kan ses så är det också ganska lätt att ha kontakt med personer långt borta nuförtiden, säger Emmie Nilsek.

– Hemlängtan till Karlstad och sådana vanliga saker såsom jobb finns inte för fem öre. Men man kan däremot ha längtan efter att få umgås med sina andra vänner när man tröttnat på de man har här, säger Timoty Nilsek.

”Äggkartongen flöt upp”

Båten Aela renoverade Timoty själv inför jordenruntseglatsen. Under de nio månaderna trion varit ute har man gjort råkat ut för några missöden. På väg till Helgoland, utanför tyska kusten, tog båten in runt 150 liter vatten. ”Det var ju lite snopet när äggkartongen flöt upp ur durken, men det var ingen större fara då vi kunde pumpa ut vattnet fortare än det kom in och sen täta hålet när vi kom fram till hamnen”, skriver de på sin hemsida. I Plymouth tvingades de laga seglet, en kostnad på 4 000 svenska kronor.

– Det finns saker att fixa hela tiden, så man behöver aldrig gå sysslolös om man inte vill, säger Timoty.

När SVT Nyheter Värmland får kontakt med seglarna ligger de på land, på Grenada.

– Vi har bland annat lagat rodret och fått botten ommålad, säger Emmie.

Håller ni budget så här långt?

– Ja, tills denna månaden, när alla reparationer tillkom, säger Timoty.

Trion skriver regelbundet resedagboken på sin hemsida och twittrar då och då. ”Efter en veckas slit på land är vi nu sjösatta igen. Direkt kastar vi loss och sätter kurs mot Bonaire, en seglats på sisådär 4 dagar. Ahoy!”, meddelar trion i senaste tweeten.