Foto: TT arkiv

Expert: Enstaka förhör räcker inte när barnet är förövaren

Publicerad

Dagens metoder för att förhöra barn utgår från att de är offer, inte förövare. Psykoterapeuten Börje Svensson anser att kritiken mot Kevinutredningen är orättvis. – För att få ett barn som gjort något förbjudet att börja berätta räcker det sällan med öppna frågor, säger han.

För snart 20 år sedan hittades fyraårige Kevin död i strandkanten vid en sjö utanför Arvika. De två bröder, då fem och sju år gamla, som erkände mordet pressades med ledande frågor under många och långa förhör, enligt en ny granskning.

Kritiken riktas främst mot hur polisen genomförde förhören samt att de saknar ett barnperspektiv. Experter säger till Dagens Nyheter att förhören var för många, frågorna var slutna och ledande och barnens svar ifrågasattes eller rättades utifrån polisens teorier.

Läs mer: Utredningen om Kevinmordet ifrågasätts

Men att små barn misstänks ha begått brott, särskilt så här grova, är extremt ovanligt. Metoderna för hur barn ska förhöras utgår från att de är offer, inte förövare menar psykoterapeuten Börje Svensson.

Han arbetar bland annat med behandling av unga och minderåriga som själva begått sexuella övergrepp. Han berättar att det ofta behövs mer än öppna frågor för att få dem att berätta om sina handlingar.

Stark förnekelse

Psykoterapeut Börje Svensson

– Förnekandet är så mycket starkare när det är barnet själv som är förövare. De kan försätta sig i ett läge där till och med de själva tror att de inte gjort något. En typ av självbedrägeri som man knappast tränger igenom med något enstaka förhör, säger Börje Svensson.

– Att vara så öppen som man skulle vara under ett ”vanligt” barnförhör funkar helt enkelt inte.  För mig är det ganska naivt att tro att man på bara ett par samtal kan vinna så stort förtroende att de vågar berätta.

Börje Svensson betonar att han själv inte tagit del av utrdeningen av Kevins död, och han utesluter inte att förhören kan ha brister. Bland annat vänder han sig mot att de två pojkarna inte hade något juridiskt ombud med under förhören, som kunde bryta när det blev för påfrestande.

LÄS MER: Polisen hade hanterat förhören annorlunda i dag

Ändå anser han att kritiken mot polisens metod att få fram de två misstänkta barnens berättelser är orättvis. Det kan ha varit det enda sättet att få dem att berätta, menar Börje Svensson.

– Eftersom de är så unga ska ju fallet inte upp i domstol, utan det är socialtjänsten som behöver få veta vad som hänt och inte hänt. Då kan man ju vid behov bryta mot praxis och ställa exempelvis ledande frågor, något som en advokat annars skulle kasta sig över i en rättsprocess.

Dubbla risker

Men barnen var sju och fem år gamla, hur ser du på risken att de leds att berätta det som förhörsledaren vill höra?

– Den risken finns. Men samtidigt, om man inte ställer ledande frågor, är risken stor att barnet fortsätter att bara neka och man får aldrig veta vad som hänt. Men detta bygger förstås på att att man verkligen är övertygad om att barnet gjort något.

LÄS MER: Mordet på Kevin – detta har hänt

De två bröderna förhördes vid 31 tillfällen, inklusive tre vallningar på brottsplatsen och tre ”samtal i skog och mark”. Erkännandet om att de dödat Kevin genom att trycka en pinne mot hans hals kom i ett förhör som inte spelades in.

Bröderna, som i dag är vuxna, överlämnades till socialtjänsten efter att mordutredningen avslutats.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Fallet Kevin

Mer i ämnet