Efter att ha ökat i många år har den svenska vargstammen nu minskat tre år i rad.

Vid den senaste inventeringen fanns 300 vargar i landet, precis på gränsen för så kallad gynnsam bevarandestatus.

I Värmland kunde man vid förra vinterns inventering inte hitta några vargrevir alls öster om Klarälven i de norra delarna av länet.

Omsättningen i vargstammen är stor, och vargar som spårats i början av inventeringssäsongen är spårlöst försvunna på våren.

– Revirmarkerande par försvinner i en högre takt i vissa områden än i andra, säger länsstyrelsens rovdjursansvariga Maria Falkevik.

Du ser ett mönster?

– Ja.

Tyst om vargarna

Vargforskare har tidigare pekat ut illegal jakt som den troliga orsaken till att vargar försvinner.

Länsstyrelsen i Värmland konstaterar nu att en omfattande tystnadskultur brett ut sig i de utpekade områdena.

Det kommer inte in några uppgifter från allmänheten om de vargar som trots allt rör sig genom området;  inga iakttagelser, inga spår, ingen spillning rapporteras eller lämnas in.

– Det finns andra områden också där vi får väldigt få rapporter, men det här är ett sånt område där det är tyst, säger Maria Falkevik.

”Ingen bra idé uppmuntra illegal jakt”

Nu uppmanar hon markägare, jägare och andra boende att bryta tystnadskulturen kring vargen, och kring den illegala jakten.

– Om man vill ha en fungerande älgförvaltning och en vargförvaltning som tillåter licensjakt är det inte en bra idé att uppmuntra till illegal jakt på varg eller ha en kultur som tyst stödjer detta.

Så vad är din uppmaning?

– Att markägare och jaktlag ska prata om det här; vilken jaktetik är okej på vår mark, är det okej med illegal jakt på andra arter än varg eller inte alls?

– Och vad händer den som har civilkurage och protesterar?

Den här frågan är en del av projektet Sverige möts. För att få veta mer kan du antingen svara på frågan eller gå in på Sverige möts hemsida.