Foto: SVT

Pojkarna gick från huvudvittnen till huvudmisstänkta för mordet på Kevin

Publicerad

Christian, 7, och Robin, 5, förhördes över trettio gånger under två månader om mordet på fyraårige Kevin i Dottevik. Pojkarnas uppgifter ändrades gång på gång och stämde inte överens med vad polisen redan visste, ändå fortsatte de höras med allt hårdare metoder. Nu kan SVT Dokument inifrån visa förhören och hur det gick till när polisens huvudvittnen blev misstänkta.

När fyraårige Kevin hittas kvävd till döds vid vattnet i Dottevik i Arvika 1998 är det bråttom för polisen att hitta de skyldiga. En barnamördare går lös och föräldrar är rädda att släppa ut sina barn.

Men det finns inga tekniska bevis som knyter någon till mordet och det går trögt med att få fram vittnesuppgifter – ingen verkar ha varit i närheten av vattnet när Kevin dog.

Polisen börjar rutinmässigt knacka dörr, så även hos en barnfamilj med två unga söner, Christian och Robin. Inte heller där får man veta något av vikt. Familjen har haft en ”normal söndag”, de åt middag med vänner. Sönerna hade lekt ute med de andra barnen en stund, sedan åkte alla iväg för att fiska.

”Mördades med kniv i mage”

Men en dag, knappt en vecka senare, säger den äldre sonen något till sina föräldrar som får pappa Weine att ta familjen till polisstationen i Arvika.

Under ett besök hos styvmamma Evas föräldrar berättar sjuårige Christian att han sett Kevin prata med ett par äldre pojkar. Ingen av föräldrarna har hört honom säga det tidigare och de bestämmer sig för att larma utredarna. I bilen på väg till polisstationen berättar också femårige lillebrodern Robin plötsligt att han sett Kevin mördas. Det blir starten för två månader av förhör med bröderna, polisens enda vittnen.

LÄS MER: Bröderna tvivlar på att de dödade Kevin

På polisstationen är Robin inte längre intresserad av att prata om Kevin. Femåringen klättrar runt på stolar, kelar med mamma och frågar om hans tunga blivit blå.

– Vem var det som gjorde Kevin illa, frågar en av förhörsledarna.

– Mm, vet inte, svarar Robin.

– Berätta det du sa i bilen till mig, uppmanar Eva sonen.

Robin mumlar om att ha cyklat ”ner dit”.

– Jag vet att de gjorde det, säger han.

– Det gör ingenting om du cyklade ner dit Robin, det gjorde ingenting.

– Jag cyklade inte ner, de berättade att de skulle skjuta men de gjorde inte det.

– Du säger dem, vem menar du då?

– De lyssnade inte.

– Vem lyssnade inte?

– Den som mördade Kevin.

– Du säger de, vem var det då?

– Jag vet inte.

– Vad gjorde de då?

– Vet inte.

Förhörsledaren försöker igen och formulerar om sina frågor.

– Hur gör man när man mördar Kevin, undrar hon.

– Tar en kniv i magen, svarar Robin.

Kniven var så vass att den hade kunnat skära upp taket på polisstationen, säger han medan han klättrar vidare på sin mamma och stolarna.

Uppgifterna stämmer inte med polisens

Varken Robin eller Eva får veta att Kevin inte mördades med en kniv och att inga spår efter en sådan finns på hans kropp.

Storebror Christian är skyggare under förhören, han sitter stilla och har dragit ihop kroppen till en boll. Robin har berättat att han sett mördaren och att han hade en kniv, säger Christian.

Pojkarnas historier stämmer inte överens med polisens uppgifter och i de första förhören berättar de inget konkret. Dagen efter bestämmer man sig för att valla Robin nere vid vattnet där Kevin hittades.

Vid det laget har pojken glömt knivmordet, istället är det en person som heter Robert som sparkat ner Kevin i vattnet. Inte heller det stämmer överens med polisens utredning, men nu har man i alla fall vittnesuppgifter på att någon annan varit på platsen.

LÄS MER: Nyckelvittne gav bröderna alibi

Även sjuårige Christian ändrar sin historia. Han säger att han berättade för Eva och Weine vad Robin sagt redan samma dag som Kevin dog. Det är inget Weine eller Eva, som vid tillfället är inskriven på psykakuten, minns, men hon förhörs och i en rapport skriver polisen att så småningom ”gick hon med på” att Christian kan ha sagt det redan första dagen.

Man hör också familjen som åt middag med Weine, Eva, Christian och Robin. Den 10-årige sonen säger att Robin aldrig gick ifrån gruppen och ned till vattnet, han minns det för att han fick ansvaret för att hålla koll på de yngre. Hans mamma bekräftar att barnen var tillsammans hela tiden, hon höll ett öga på dem för att hon oroade sig för sin yngsta. Ingen av dem minns att Robin eller Christian sa något om Kevin.

Men polisen håller fast vid pojkarnas första berättelse, att de sett mördarna, trots de motstridiga uppgifterna i förhören. Rolf Sandberg berättar för medierna att man är nära ett genombrott.

”Han heter God jul”

Vid nästa vallning ska Robin peka ut mördarens hem. Han irrar runt ett tag med pappan i ena handen och förhörsledaren i andra och pekar till sist ut ett hus, men där bor ingen tänkbar gärningsman.

Förhören med pojkarna fortsätter, utan ett juridiskt ombud och ibland även utan föräldrarna. Vid ett av dem ska Robin hitta mördaren i en skolkatalog. Efter en stund pekar han på en elev och säger “det var han”.

– Såg du det eller tror du att det var så, frågar förhörsledaren.

– Tror, svarar Robin.

Sen ändrar han sig och säger att mördaren inte är med i katalogen.

– Du kanske vet vad pojken heter, säger förhörsledaren.

– God jul, säger Robin.

– Det vet du inte?

– Han heter God jul.

LÄS MER: Kevinfallet öppnas på nytt

Två veckor har gått sedan Kevin dog och polisens bästa spår är en femåring och en sjuåring som kan ha sett Kevin bli mördad. Samtidigt som polisen försöker få fram information från sina unga vittnen håller de förhör med två tonårspojkar som de tror kan vara inblandade.

Huvudmisstänkta avskrivs

I ”Dokument inifrån” berättar Rolf Sandberg att han under den här tiden börjar fundera på vad för konsekvenser det får om han inte lyckas lösa fallet. 

Han börjar själv förhöra huvudvittnena. Rolf Sandberg placerar Robin framför sig och återberättar för honom vad pojken själv sagt till polisen. Femåringen nickar djupt, sedan börjar förhören igen – vem var det Robin såg mörda Kevin? Robin pekar på en elev på ett klassfoto.

– Och det är han. Det är du absolut säker på att det var han, säger Rolf Sandberg

Robin svarar ja.

– Han sa “Jag heter Robert”.

– Sa han något mer till dig?

– Nej.

– Han sa inte att du skulle hålla tyst eller något sådant?

– Jo, han sa ”håll tyst”.

– Är det för att jag sa det som du säger det? Sa han något till dig?

– Nej.

Rolf Sandberg ställer en fråga Robin inte fått förut – var Christian vid vattnet?

– Ja, säger Robin och drar i sina strumpor.

Men sen ändrar han sig – nej, han var inte med.

– Var han med eller inte, undrar Rolf Sandberg.

– Jo, han var med.

LÄS MER: Detta har hänt

På ett par minuter ändrar han sitt svar en handfull gånger. Robin börjar se trött ut.

– Gjorde han något mot Kevin, undrar Rolf Sandberg nu.

– Han bötte honom på stenarna, säger Robin.

Sen ändrar han sig, det var Kevin som ”bötte”, knuffade, Christian på stenarna.

Förhören med tonåringarna har efter två månader inte lett någonvart, det har heller inte avlyssningar av deras telefoner som man olagligt beslutat om. Till sist försvinner de från utredningen.

Rolf Sandberg vänder sig till minnesforskaren Sven Å Christiansson. Christiansson har varit med i utredningen ett tag, men får nu en större roll. Han har tidigare jobbat med utredningarna kring Thomas Quick och sett de inspelade förhören med bröderna. Han tror inte att Robin och Christian berättar allt de vet för polisen.

Med de två tonårspojkarna borta som huvudmisstänkta blir nu Christianssons teori huvudspåret – och bröderna blir misstänkta för mordet på Kevin.

MISSA INTE: Se Dokument inifrån i kväll klockan 20:00 på SVT 1 och på SVT Play.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Fallet Kevin

Mer i ämnet