På ankomsthallen i Landvetter har en stor grupp människor samlats för att hylla en kille som springer som vinden. De väntar på flygplanet från Berlin och stämningen är laddad med glädje och förväntan. Två av personerna som väntar är extra stolta, det är Andreas föräldrar och med en stor famn med blommor och någon liten extramedalj är de väl förberedda för att hylla hjälten som snart är hemma igen.

Vad tänkte du när han gick i mål?

– Å Gud vad skönt! Vad häftigt! Vi skrek och grät och vi var nog lite chockade tror jag, säger Anne-Lise Kramer. – Vi var verkligen inte med på att det skulle bli så här bra. Jag är så stolt och jätterörd. – Det är så välförtjänt för den här fina grabben.

Över 70 år sedan sist

Senaste gången Sverige tog medalj på 800 meter i ett EM var 1946 i Oslo. Då var det Rune Gustafsson som tog guld och frågan är väl om inte Andreas kan knipa ett guld i framtiden med tanken på hans framgång och unga ålder.  1.45.03 blev sluttiden tack vare ett makalös bra andra varv.

Förstod du riktigt vad som hände när du gick i mål?

– När jag väl passerade mållinjen, så förstod jag väl ändå att jag kom tvåa, säger Andreas Kramer. – Sedan har det varit lite svårt med sömnen efteråt, får jag väl ändå säga. Inte jättemånga sömntimmar, det är många tankar som går i huvudet, man är uppe i varv och ja, det är lite svårt att fatta.

Vad händer nu ikväll?

– Vi får fira, men utan att grilla, det går ju inte att grilla i Partille kommun, än, annars gillar vi det, säger Anne-Lise Kramer. – Vi får väl hitta på något hemma. Pappa Jens är väldigt duktig på att hitta på god mat, så det blir nog en god måltid.

Samtidigt tar Andreas och visar sin fina medalj. Efter lite påtryckningar tar han den till munnen och biter lite försiktigt och ler.

Det är väl bara guld man gör så med?

– Det funkar lika bra med silver, säger Andreas Kramer.

Det blir kanske guld nästa gång?

– Kanske det, skrattar Andreas Kramer, silvervinnare på 800 meter,  och ser nöjd ut.