Jenny Wulf vaknar vid sju på olycksmorgonen med ont i magen och med en olustig känsla i kroppen. Klockan halv åtta får hon en push-notis i mobilen, där det står att en buss har vält i Härjedalen.
– Jag tänker direkt att jag måste få tag på Gunnar. Men han svarar inte, berättar Jenny Wulf.
Kvällen innan har hon suttit och kramat sin son. Han har sett fram emot skidresan med skolan, men säger där i soffan, att det känns så långt bort att åka.
LÄS MER: Bussolyckan utanför Sveg – detta har hänt
Sent på lördagskvällen skjutsar hon Gunnar till bussen, som fylls av ett 50-tal förväntansfulla skolkamrater och lärare.
Klockan sju på morgonen efter, söndagen den 2:a april, kör bussen av okänd anledning av vägen och välter.
Får dödsbeskedet på flygplats
När Gunnar inte svarar på söndagsmorgonen gnager oron. Jenny ringer vidare. Hon får tag på en lärare som själv är skadad och bekräftar att det är deras buss som vält. Jenny hör i bakgrunden att det är kaos och läraren vet inte var Gunnar är.
Under dagen letar familjen febrilt. Ringer flera sjukhus och polis. Till sist flyger de till Östersunds sjukhus, där det finns skadade som ännu inte identifierats. De landar klockan halv sex på kvällen.
– Vi får gå av planet först av alla och där står polisen och möter oss. Då förstår jag direkt, säger Jenny.
Familjen tas in i ett rum. Där får poliserna gång på gång berätta att mardrömmen är sann. 14-åriga Gunnar är en av de tre ungdomar som omkommit i olyckan.
– Fast att jag förstod vad de sa, så trillade det inte riktigt ned, säger Jenny Wulf.
LÄS MER: Inget svar på vad som orsakade dödsolyckan i Härjedalen
De tre månader som följt beskriver hon som kaos. Som en del i sorgearbetet har hon börjat blogga under namnet ”En död pojkes mamma”.
– Ena stunden är jag normal och kanske till och med drivande. Men i nästa stund, jätteledsen. Häromdagen rotade jag fram
Gunnars kläder och stod och hoppade och skrek att det går inte.
Krisstödet från Marks kommun beskriver hon som bra. Men hon är besviken och arg på skolan som inte hört av sig till henne efter olyckan. Inte heller skolidrottsföreningen Sparta IF, som arrangerade resan, har kontaktat henne.
– Jag har lämnat mitt barn i någon annans händer och de har inte haft kurage nog att gå fram. De behöver inte säga så mycket egentligen, säger Jenny Wulf.
– Vi räknade med att skolan skulle ta den kontakten. Men det är tråkigt att hon känner sig bortglömd, säger Per-Anders Larsson, tf ordförande för Sparta IF i Skene och som själv var med om bussolyckan.
Skolchefen i Marks kommun säger till SVT Nyheter Väst att man från kommunens sida bestämde att det var elevhälsa och socialtjänst som skulle kontakta de drabbde. Han säger att det är olyckligt att Jenny Wulf inte har fått den kontakt med skolan som hon önskat.
– Kommunen har haft en kontinuerlig kontakt med alla inblandade. Vi har jobbat utifrån kommunen, inte skolan, säger Kenny Fredlund verksamhetschef för barn- och utbildningsförvaltningen.
Rektor har bett om ursäkt
Efter att Jenny Wulf skrivit en insändare i Markbladet om sin ilska mot Ängskolan, kontaktades hon av rektorn, Eva Stenberg som har bett om ursäkt.
Hemma i lägenheten i Kinna försöker mamma Jenny och storebror leva vidare. På ett bord brinner ett stort blockljus, bredvid står ett foto av Gunnar. Han har matchkläder på sig och en basketboll under armen.
– Det går inte att beskriva hur mycket jag skulle vilja vrida tillbaka klockan. Jag skulle ha lyssnat på honom när vi satt i soffan. Jag skulle ha sagt ja, det är för långt borta. Stanna hemma, säger Jenny Wulf.