Det står mängder av föremål på hyllorna i magasinet SVT Nyheter Väst besöker. Känslan av den sydamerikanska historien kommer väldigt nära, när föremålen är framme så öppet. Och så mängden. Med 100 000 föremål i flera salar på flera hyllor är det svårt att ta in. Och bara en liten del ställs ut för allmänheten.
Vad får ni för reaktioner från de som kommer hit och ser hur många föremål det är?
– De som inte är vana och inte har varit i ett museimagasin, de blir nästan lite chockade över den mängd föremål som vi förvaltar, säger Linda Lundberg som är avdelningschef på Världskulturmuseerna.
Återförande en viktig del i arbetet
Att vårda, förvalta och redovisa föremålen i databaser, är den största delen av arbetet. Men en viss del av arbetet går ut på att avgöra om föremål ska återföras till ursprungsländerna eller inte. En fråga som blivit viktigare med tiden.
– Det är en väldigt viktig fråga. En del av vårt uppdrag är att verkligen säkerställa att vi följer de internationella reglerna och riktlinjerna. Och att vi har rutiner för det när vi samlar in nya föremål, säger Linda Lundberg
Paracastextiler ett exempel på återförande
Det mest kända exemplet på återförande, eller repatriering som det heter, i Göteborg är de 89 paracastextilierna som hämtades till Sverige på 30-talet och där 51 stycken återlämnades för ett år sedan. De sista textilierna ska vara tillbaka i Peru 2021.
– Jag skulle inte säga att det finns en skola som är för eller emot repatriering. Det handlar om att utreda varje ärende för att verkligen komma fram till ett bra beslut i en bra dialog med den kravställare som finns.
Lina Lundberg berättar att man ibland landar i att det inte handlar om ett återförande utan att hitta andra lösningar så att alla blir nöjda.
– Till exempel att göra de här objekten mer tillgängliga på ett annat sätt. Kanske dela information om föremålen, eller bistå på något vis.