I Åmåls kommun finns för närvarande två boenden för ensamkommande flyktigbarn, ett kommunalt och ett regionalt. Det gör att behovet där av gode män kanske är något större än i en annan kommun av samma storlek.
Just nu känner man av den kraftiga flyktingströmmen. Varje dag kommer i snitt ett nytt barn till Åmål respektive Säffle, som tillsammans med Årjäng och Bengtsfors ingår i förvaltningsområdet.
Man har också märkt av att det finns ett större engagemang från lokalbefolkningen att hjälpa till,
– Många tror att det är ett uppdrag som tar mycket tid. De vill veta vad som ingår, hur mycket tid tar det. Många är pigga på att hjälpa till, säger Marie Forsgren, handläggare på Sydvästra Värmlands och Norra Dalslands gemensamma överförmyndarkansliet.
Olika vägar
Problemet kommer sedan. Efter att den intresserade blivit godkänd, för det krävs att man inte finns i brottsregistret eller har skulder hos kronofogden, måste man gå en utbildning.
– Det är den trånga sektorn, vi har valt att ge våra gode män en grundläggande information just nu och sedan får vi hjälpa till under vägen. Från början hade vi tänkt ha utbildningen först, men den får vi hålla senare i höst istället annars skulle vi inte ha tillgång till goda män förrän i december, säger Marie Forsgren, handläggare på Sydvästra Värmlands och Norra Dalslands gemensamma överförmyndarkansliet.
I Göteborg, där samma skriande behov, finns har man valt en annan väg.
– Vi vill att de ska genomgå en utbildning först och vi hittils har valt att inte tumma på det kravet även om önskan är stor, säger Gunnar Johnsson på överförmyndarförvaltningen i Göteborgs stad.
Där har man sedan tidigare slutit kontakt med Folkuniversitetet och Medborgarskolan för att hålla kurser och hoppas nu få till fler kurstillfällen och större klasser på de kurser som redan startat.
– Vi vill inte släppa på den kvalitén. Det är så mycket man ska veta om asylprocessen till exempel, så vi vill inte släppa på det.
Ingen risk
I Åmål väljer man istället att ge extra mycket stöd till de som ska bli goda män fram tills dess att utbildningen kan anordnas. Bland annat ska man engagera sina rutinerade gode män som mentorer.
Och man ser inte någon större risk med tillvägagåmgssättet; att man skulle vara mindre kritisk när behovet är så stort.
– Förutom stödet har vi också kontroll från boendena och socialen. Och jag får respons om det inte fungerar, så det ser jag inte som någon som helst risk, säger Marie Forsgren.