Mossen är stor och ödslig och beskrevs av en botanist i slutet av 1800-talet som ”en gigantisk vidrig polyp”. Men den är numera lite högre värderad och har blivit naturreservat. Och besökarna Alva, Iréne och August Abrahamsson gillar Komosse.
– Det är roligt att vara här, fast det inte finns så mycket att göra. Det är mysigt, säger Iréne.
Mossen innehåller också ett annat under: Björnsjön. Vinden gör att sjön äter sig in i torven i ena änden och växer igen i den andra. Sjön är ständigt på vandring.
Men Västnytts reporter tycker efter ett tag att det största undret med mossen är att den väcker längtan efter mänsklig närhet.
Jesper Henke