Vi rör oss på myrarna mellan Ryfjället och Stalofjäll öster om Tärnaby i Västerbotten. Kniven, bössan och kaffepannan finns med. Det handlar om lockjakt på storälgoxen i renskötarland.
Nils-Henrik Lindh är renskötaren som känner fjälltopparna, vattendragen och myrhalsarna som sitt eget vardagsrum.
Han ställer från sig bössan, och formar händerna runt munnen samtidigt som han täpper till runt näsan.
– Jag brukar locka lite kort först. Sen hoppas jag attt älgen stannar upp och då lockar jag med ett längre läte. Det är liksom min lockningsfilosofi, säger Nils-Henrik och plirar med ögonen.
Kan komma skrämmande nära
Vi sätter oss tillrätta i skydd av några fjällbjörkar och väntar.
– Om jag har väntat helt tyst i någon timme eller två brukar älgoxen stå där helt plötsligt utan förvarning, säger Nils-Henrik Lindh.
Bössan laddas tyst då det metalliska ljudet skrämmer älgen. Målet med att låta som en brunstig älgko är att locka på dom pilska älgoxarna ioktoberbrunsten för att få dem så nära som möjligt.
– När tjurarna riktigt är på humör kan de komma skrämmande nära. Kommer de på tio meter måste man skjuta så det blir så lite köttförstörelse som möjligt och då är det ett skallskott som gäller.
Semester och avkoppling
Nils-Henrik Lindh går iväg en stund och tycks rota omkring lite i skogskanten. När han kommer tillbaks har han famnen full med tjärved och porlande friskt kaffevatten från en fjällbäck. För honom är älgjakten också semester och avkoppling.
– Jo, du vet bara att sitta så här runt kaffeelden och titta ut över fjället kan jag leva på länge. Jaktlyckan kan det var lite si och så med men naturupplevelsen slår det mesta, säger Nils-Henrik.
För samebyarna börjar älgjakten bli lika betydelsefull som rennäringen. En älg kan ge mellan sju och tiotusen kronor vid en försäljning.
Nils-Henrik hostar till och harklar sig tyst i armvecket innan han formar till ännu ett brunstrop som från en trånande älgko. Det ekar av hans lockade långt bort i fjälldalen.
Där står älgen
Plötsligt efter några timmas väntan står det en älg i vide-riset och spänningen stiger.
– Om det är en gallko utan kalv så får vi ser hur vi ska göra, viskar Nils-Hnrik medan han spanar med kikaren.
Men Nils-Henrik skjuter inte första bästa älg. Ko med kalv är fredad och någon tjur visar sig inte. Jaktdagen börjar lida mot sitt slut och Nils-Henrik Lindh gör patron ur.
– Det gäller att vårda våra naturresurserna. Det gäller både jakt och fiske. Vårdar men det inte på bästa sätt så kan det ta slut en dag, säger Nils-Henrik Lindh innan han packar ihop jaktprylarna, kastar upp lilla ryggsäcken på ryggen och vandrar iväg över myren och fjällandskapet som skiftar i grönt, gult och rött.
Berno Jonsson