Avhandlingen har baserats på tidsmässigt och geografiskt storskaliga data i mer än tusen sjöar, för att bedöma vilka nyckelfaktorer som är avgörande för förekomsten av självreproducerande sjölevande laxfiskar.

Från tiden före industrialiseringen

Historiska dokument och kartor samt intervjuer med lokala fiskare i kombination med senare års limnologiska undersökningar gjorde det möjligt att beräkna utbredningen ända från förindustriell tid, liksom också utrotningshastigheten bland öringen.

Människans påverkan förödande

Utrotningshastigheten var i förindustriell tid obetydlig, men den ökade till mer än tre procent förlorade populationer per decennium mellan 1920 och 2000. Med hjälp av dessa datakällor gick det att påvisa att påverkan från människan ofta varit förödande. Långsiktig påverkan av införandet av amerikansk bäckröding resulterade till exempel i en tiofaldig ökning av utrotningshastigheten bland inhemsk öring.

Vattenkemin inte så viktig

Avhandlingen visar överraskande nog att vattenkemin (sjöarna varierade från starkt sura till neutrala, från klara till mörkbruna och näringsfattiga till näringsrika) samt sjömorfologin (allt från grunda små dammar till stora djupa sjöar) oftast inte är så viktiga indikatorer för överlevnaden av laxfisksamhällen, som man tidigare antagit.