Umeå är i början av 1900-talet en småstad med ungefär 6000 invånare. Frågan om rösträtt för kvinnor känns nog avlägsen för många, men precis som på andra håll i landet finns en grupp kvinnor från den borgerliga klassen som engagerar sig i frågan.

– Det var framförallt kvinnorna från det borgerliga skiktet. Ogifta kvinnor, välutbildade och gifta med ortens ledande män. De hade en plattform och de välutbildade hade också en förmåga att uttrycka sig, säger Karin Holmgren som är förste arkivarie på Folkrörelsearkivet i Umeå.

Lärarinnan gjorde skillnad

1902 är ett betydelsefullt år i kampen för kvinnlig rösträtt. Då lägger nämligen justitieminister Hjalmar Hammarskjöld fram förslaget istället för att ge kvinnor rösträtt så ska gifta män få två röster var.

Förslaget möts med ilska och bidrar starkt till att Landsföreningen för kvinnans politiska rätt – LKPR -  bildas 1903. Redan efter ett år finns avdelningar på 29 orter i landet, bland annat i Umeå. Filialer bildas också i Vindeln och Skellefteå. Men det är först när lärarinnan Anna Grönfeldt flyttar till Umeå som LKPR visar att de är en kraft att räkna med.

– Hon är en lärarinna som får anställning på seminariet i Umeå. Hon har en stark tro på bildning och det är hon som driver utbildningen av de här kvinnorna. De ska ju bildas så att de kan ta plats på den politiska arenan, berättar Karin Holmgren.

En av länets främsta folkbildare

Efter 18 års kamp ger till slut LKPR:s arbete resultat. I valet 1917 vinner liberalerna och vänstern över högern och tre år senare i januari 1921 ”tillerkänns kvinnor full medborgarrätt” och Anna Grönfeldt blir inbjuden att fira i Stockholm. Hon kommer sedan att bli en av Västerbottens främsta folkbildare.