– Vi måste hela tiden rethink (tänka om) när vi dansar beroende på vilken vägg det är, så vi anpassar alltid det vi gör även om koreografin är densamma i grunden, säger Lucie Astier som är en av dansarna i Cie Retouramont.

Det är första gången som gruppen uppträder i Sverige och med hjälp av linor intog de en av väggarna på den gamla tegelbyggnaden Tullkammaren. Koreografen Fabrice Guillot säger att han tycker att det varit ett rent nöje att arbeta med Norrlandsoperan, som står bakom festivalen. Både tekniken och administrationen flöt på bra.

– Sedan verkar ägaren till byggnaden tycka att det var roligt att vi var här och vi har haft en bra relation till publiken, säger Fabrice Guillot.

För att minska risken för smittspridning valde Norrlandsoperan att göra festivalen semidigital. Man ville också att så många som möjligt skulle kunna ta del av den. Enligt Norrlandsoperan har behovet av nya intryck och gemenskap aldrig varit större – festivalen är en inbjudan till att tänka om och tänka nytt.

– Det är nu vi har chansen att fundera över det som är viktigt för oss på vår enda planet. Risken är stor att vi som samhälle och individer hamnar tillbaka i gamla hjulspår, säger danschef Birgit Bernt i ett pressmeddelande.