Vapsten samebys agerande har nu lett till djupa konflikter mellan markägare och samebyn – nu ska frågan avgöras i länsrätten.

Västerbottensnytt har träffat båda sidor och för första gången ger nu samebyn sin syn på varför man stoppat avverkningarna för Tärna-Stensele allmäning.

”Jag känner mig helt maktlös”

Lena Östergren är en av de privata skogsägare som har sin skog ovan odlingsgränsen. Den skog hon äger har brukats i släkten i flera generationer bakåt. Hon hade tänkt avverka cirka tjugo hektar gammal granskog som riskerar att bli sjuk och knäckas av höststormarna.

Först gav Skogsstyrelsen tillåtelse till avverkning men då överklagade Vapsten sameby med motiveringen att skogen ligger inne i deras renskötselområde och att inte tillräcklig hänsyn tagits till renskötseln.

– Jag känner mig helt maktlös och förtvivlad. Jag är ålagd att sköta skogen men kan inte göra det på grund av samebyns överklagande.

Värden för över 20 miljoner står på spel

Lena Östergren är inte ensam. Ytterligare 1 400 markägare som ingår i Tärna-Stensele allmänning berörs också av överklagandet och de planerade avverkningarna är värda omkring 20 miljoner kronor.

Vapsten sameby vill inte komma till samråd under de former som just nu erbjuds och vill istället att konflikten ska lösas på rättslig väg och frågan ska nu också avgöras i länsrätten. Skogsstyrelsen gav först avverkningstillstånd och drog sedan tillbaka dem på grund av samebyns överklagande. Många av skogsägarna tycker nu att Skogsstyrelsen agerat obeslutsamt och amatörmässigt.

– Samebyn har rätt att överklaga myndighetsbeslut och det måste vi respektera och behandla, säger Cecilia Persson vid Skogsstyrelsen i Storuman.

”Samebyn vägrar just nu att samråda”

Men ordföranden i Tärna-Stensele allmänning, Sven Olov Tellström, tycker inte att samebyn har sakliga skäl när de har överklagat avverkningarna.

– Samebyn vägrar just nu att samråda med oss och sen går dom in och överklagar efter att Skogsstyrelsen i första skedet redan gett oss tillstånd. Det hade varit renhårigare om dom i ett tidigt skede hade sagt ifrån så vi hade kunnat ha en diskussion då istället, säger Sven Olof Tellström.

Inger-Anne Omma är representant för Vapsten sameby och jobbar med juridiska frågor. I en exklusiv intervju med Västerbottensnytt förklarar hon hur samebyn har tänkt när de överklagat avverkningarna.

– Jag kan förstå argumenten att man har en markanvändare som vill nyttja marken på ett sätt och vi vill nyttja på ett annat sätt och ibland så passar dom här två sätten inte ihop med varandra, säger Inger-Ann Omma.

– Så ser vardagen ut i dom här områdena. Men man får inte glömma bort att dom här områdena är renskötselområden från grunden. Det här är en av länets äldsta näringar och vi har också ett existensberättigande.

Enligt Cecilia Persson vid Skogsstyrelsen i Storuman vill samebyn ställa frågan till sin spets och få den prövad, dels hur Skogsstyrelsen skött det hela men också vem som har den yttersta brukningsrätten till marken.

Vem har rätt till marken?

Ytterligare en dimension i hela bråket är de renskötande samernas rättigheter gentemot de icke renskötande samernas rättigheter.

Många av de skogsägare som berörs är själva samer som blivit bofasta med jord och skogsbruk. Den konflikten mellan renskötande och icke renskötande samer har pågått i flera år och ser nu ut att bli ännu värre genom skogskonflikten.

– Idag har det här området ett socialt nät mellan renskötande och icke renskötande samer och andra bofasta i området och jag tror att den här konflikten kommer att påverka den sociala kontakten i negativ riktning. Det är jag helt övertygad om, säger Sven Olov Tellström, ordförande i Tärna-Stensele allmänning.

Men Inger-Anne Omma uppfattar inte situationen som en konflikt mellan renskötare och icke renskötare.

– Det här är en konflikt som rör hur användningen av ett gemensamt markområde ska regleras och justeras i framtiden, säger hon.

Enkel biljett därifrån

För Lena Östergren, som själv är bofast same och skogsägare, är hela konflikten en mardröm. Hon börjar nu fundera på en enkel biljett bort från Björkvattsdalen där hon har sina rötter.

– Det känns sorligt att jag inte kan göra något åt det här. Min mark är obrukbar och vem vill köpa den? Vem kan fortsätta bruka marken? Det är många frågor som kommer upp. Det är ju som att köpa ett hus och dörren är låst och man kommer sig inte in, säger Lena Östergren i Björkvattsdalen, Tärnaby.

Hur tvisten slutar får markägare och Vapsten sameby reda på inom en snar framtid. Enligt notarie Petter Mörk vid länsrätten Umeå så är ärendet ännu inte riktigt utrett men han tror att ett avgörande i ärendet kan komma inom ett halvår.

Berno Jonsson