När Anders Hagström drabbades av panikångest och självskadebeteende fick han höra att skära sig inte är något pojkar håller på med.

– Att jag var kille var ett problem. Jag blev inte tagen på allvar på grund av det utan fick höra att killar inte skär sig. Enligt samhället hade jag inga problem och mådde inte dåligt, säger Anders Hagström.

Varningsklockorna ringer

Han försökte länge dölja hur han mådde för sin familj, sina vänner och för skolan. Men självskadebeteendet skulle ändå tillslut upptäckas, något som hade kunnat bespara honom år av lidande.

Men Anders upplever att sjukdomen inte togs på allvar på grund av rena fördomar. Nu när nedskärningar görs på BUP i Västerbotten och bland annat okvalificerad personal föreslås sätta diagnoser på neuropsykiatriska handikapp ringer det varningsklockor för Anders.

– Det känns lite som att gå tillbaka till ruta ett. Även om de är bra på det dem gör behövs kvalificerad personal som har hand om ungdomar oavsett vilken diagnos det handlar om, säger Anders Hagström.

Vill skapa förståelse

Idag är han fri från sin ohälsa och jobbar på en bok som ska hjälpa personal inom skolan och vården att möta ungdomar med större förståelse. Han vill också sprida budskapet att psykisk ohälsa inte har någon könsidentitet.

– Jag hade kunnat sluta med mitt självskadebeteende mycket tidigare om jag fått den hjälpen jag behövde. Det fick jag inte.

– När du har ett självskadebeteende ska du inte vara utelämnad till dig själv, utan ha någon som hjälper dig. Du klarar inte riktigt av dig själv, säger Anders Hagström.