– Vi hade kallare än minus tjugofem grader inatt. Det är svårt att hålla värmen i vagnen även om vi har en värmekälla, förklarar Emil, en av EU-migranterna som tillsammans med sina släktingar bor i en husvagn vid ett av lägren i Umeå.

Köldknäppen i januari slår hårt mot de nödställda. Få är det som bor kvar i vagnarna – de flesta familjer har fått tak över huvudet tack vare välgörenhet. De familjer som är kvar räknar timmarna tills gasoltuben behöver bytas.

– De räcker bara ett par dagar och kostar runt femhundra kronor, säger Roland Lestander.

”Försöker hjälpa till”

Roland är med i pingströrelsen och gör en daglig sväng till lägret för att se hur alla mår. Den här förmiddagen tillagas fattiga riddare i husvagnen som Emil delar med sex andra nära släktingar. De har svårt att hålla kylan borta, fönstren är nerisade och väggarna tunna.

Roland bjuds och får också i sig en av de fattiga riddarna, De har blivit vänner.

– Vi är många som på olika sätt försöker hjälpa till. Men det är svårt.

Beroende av kommunen

Boendefrågan är den han funderar mest över.

– Vi är ju helt beroende av att kommunen kommer upp på banan, säger Roland Lestander.

Kylan bekymrar

Emil vet redan nu att gasolen kommer att ta slut vid tvåtiden följande natt. Han är bekymrad över den ihållande kylan.

– Vi lägger extra filtar på flickan så att hon ska kunna sova gott, säger han och pekar på sin betydlig yngre lillasyster som sitter där mellan sina vuxna släktingar och tuggar i sig av det sötdoftande fattiga riddarna.