Tomas Hrungnir berättar att han 20 minuter innan raset gav sina får mat och mockade i ladugården. Han beskriver raset som en kraftig smäll.

– Grannarna på andra sidan byvägen hörde smällen. Hela marken skakade. Själv hade jag gått in för att äta när allt rasade och jag kände hur marken vibrerade.

Skyddade av cementmur

Som tur var befann sig fåren i en murad del av byggnaden vilket kan ha varit deras räddning.

– Det var som en cementkartong runt om dem. Hela rummet var täckt med timmer, bråte och snö.

Tomas ropade efter fåren och fick till en början svar men sedan blev det tyst. Där och då trodde han att fåren höll på att kvävas under rasmassorna.

– Jag ropade efter ”Kulla-Gulla” och då var det någon som bräkte tillbaka men sedan blev det tyst. Men jag måste berömma räddningstjänsten som var på plats väldigt snabbt. De satte igång att skotta på en gång utan att tveka.

Alla klarade sig

Efter en stund kunde det första fåret bärgas och innan insatsen var över visade det sig att alla får klarat hade sig.

–Fåren var täckta av spån och bråte som de ruskade av sig när de kom ut. Sedan hjälptes vi åt att locka upp dem till en verkstad som jag har. Där har de fått bo över natten. Alla ser ut att ha klarat sig utan större skador.

Förvånad över raset

Tomas är chockad och förvånad över takraset eftersom han redan skottat det en gång. När taket rasade in var det inte så mycket snö på taket.

– Det är ett stort frågetecken. Så mycket snö var det faktiskt inte på ladugården.