Vi träffar Håkan Lönnefors, 36-årig småbarnspappa hemma i huset i Antjärn, utanför Härnösand. Vi pratar om året som gått.
– Det har varit väldigt tufft. Det har varit mycket tankar om hur en kommun kan bete sig mot sina anställda. Hur liten man känner sig i en sån här situation. Men undrar om vi bor i en rättsstat eller inte – då man kan bli utslängd från sitt jobb från en dag till en annan, säger Håkan.
Guldkort
Hela historien började i en internrevision som beställdes av Samhällsförvaltningen i Härnösands kommun. Bjudmiddagar med entreprenörer och simhallens kontantkassa hörde till det som granskades. Den färdiga rapporten avslöjade bland annat ett frikostigt utdelande av gratis årskort, till kommunens simhall. Även om det inte var Håkan personligen som delade ut guldkorten var det just korten som blev hans fall. Han hade tagit emot frikort till ett värde av drygt 11 000 kronor.
– Guldkorten innebär att man har tillgång till hela simhallen. I mitt fall hade jag ett guldkort, men jag var aldrig och styrketränade och var aldrig med på pass. Utan jag duschade efter jag varit ute och sprungit. Jag fick det av min företrädare.
SVT: Men du hade skaffat ett till din fru också?
– Ja, jag ställde frågan till simhallschefen om det var okej och det var det. Om det är etiskt moraliskt, om det är rätt eller fel det kan man förstås diskutera men det finns ingenstans där det står att man inte får det.
Presskonferens
Kommunen satte stor tilltro till KPMGs rapport. Enligt Håkan var det ingen som försökte kontrollera konsulternas uppgifter och slutsatser. Varken Håkans närmaste chef, personalchefen eller kommundirektören ställde frågan direkt till honom om vad som hänt och när han försökte påtala direkta felaktigheter i rapporten, var ingen intresserad av att lyssna. Det verkar som om de aldrig ens diskuterade att omplacera eller varna de berörda cheferna. Utan sedan kommunen konsulterat jurister vid Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, agerade man snabbt.
Dagen efter Håkan fått besked om att han skulle stängas av, kallade kommunledningen till en presskonferens där de sex medarbetarna beskrevs som brottslingar – det var en chockartad upplevelse berättar Håkan.
– Jag visste att det var något på gång, men jag hade ju i min vildaste fantasi inte kunnat föreställa mig att man skulle göra en sån här sak av det. Att lägga ut på hemsidan ja, men kalla till presskonferens, säger Håkan.
– Jag satt bara på golvet här i huset...tänkte bara när ska jag vakna...det kan inte vara allvar.
Kommunens agerande
Än i dag är minnet av den presskonferensen smärtsamt för honom. Kommunalrådet vill inte hålla med om att kommunen var tuffa mot sina anställda.
– Jag vill nog inte mena att vi gick hårt fram, man kan inte säga okej till att dela ut förmåner på ett sätt som gjordes. Att det lyftes fram var ofrånkomligt. Kan naturligtvis vara så att det blir jobbigt för de drabbade, men man kan inte stoppa på grund av det, säger Fred Nilsson (S) kommunalråd.
Arbetsrätt kontra straffrätt
Här blir det tydligt att arbetsrätt och straffrätt är två olika spår i den här historien. Om kommunen verkligen hade saklig grund för uppsägning får vi aldrig veta. För i och med den överenskommelse Håkan skrev under, prövades aldrig frågan. Däremot vet vi att åklagaren inte kunde visa att någon enskild kunde ställas till ansvar.
– Det här var något som pågick i flera nivåer och under flera år i förvaltningen så det var svårt att peka ut någon viss person som ansvarig för det här, säger Staffan Edlund åklagare vid riksenheten för korruption.
Felet var snarare att hänvisa till en brist i organisationen än hos någon eller några enskilda, resonerar åklagaren.
Men kommunen står fast vid att det var rätt att göra sig av med de två cheferna, fritidschefen och simhallschefen.
– Det är klart att vi måste vara tydliga på den här punkten. Det här är skattefinansierad verksamhet och allmänheten accepterar inte att vi är slarviga med detta. De accepterar inte att det få gå år efter år och såna här kulturer får leva vidare, säger Fred Nilsson.
Men Håkan Lönnefors upplever att han offrades i en situation där kommunen behövde en syndabock.
– Är det så att man värdesätter sina anställda och vill skapa ett klimat där alla vill prestera på en hög nivå då måste man kommunicera, även om saker som inte är bra. Och är det något som fel måste man få chans att rätta upp det, menar han.