Vilka är dina värsta sommardjur?
Elena Martínez • När jag växte upp i Chile, fanns det puma på våran gård. Pappa och jag brukade stå på altanen om kvällarna och lyssna efter deras många olika läten (puman kan inte ryta). En gång gjorde vi en utflykt till ön där de bodde. Hästarna var väldigt nervösa, men det enda vi fick se var spåren efter klor längs sidorna på höga trädstammar, där puman vässat sina klor. För mig, som barn, kändes det fantastiskt att veta att den vackra katten fanns någonstans där i skogen. Det var min pappas positiva inställning till puman som formade min egen. Grannarna hade tyvärr en annan inställning. Jag minns att pappa grät när han hittade en död puma vid ån. Puman finns inte längre kvar på våran gård.
Numera bor jag också på landet, i en gammal västerbottensgård på andra sidan världen. Här finns det rådjur, mård, hermelin, ekorre, räv, lodjur, björn och någon enstaka älg, som Holmen inte lyckats utrota. När jag flyttade hit 2016, häckade tornfalken i ett håll som spillkråkan gjort på norrsidan av huset. Huggormarna solar bredvid uteplatsen om somrarna och små skogsmöss nallar av påsen med fågelfrön i farstun. Ibland hörs det små tassar springa runt om nätterna. ”Äckligt!”, sa någon som hört mig berätta. Själv har hen både hund och kanin lösspringandes i bostaden…
En stor studie publicerat i Proceedings of the National Academy of Sciences, som gått igenom statistik över arternas biomassa (vikt) i världen, visar att människan och våra tamdjur dominerar nu helt däggdjuren på jorden.
Barnbarnen har lärt sig var ormarna brukar ligga och sola och att det är bra att trampa hårt och gå långsamt, så ormarna inte blir överraskade = rädda, utan hinner gå undan. Jag vill att barnbarnen ska lära sig respektera och leva samman med alla våra medvarelser, så som jag fick lära mig. Människan är bara en art bland många och vi har inte mer rätt till en plats på jorden än någon annan. Barnbarnen tycker att skogsmöss är söta, jag håller med.
Anja • Jag tycker mygg är jobbiga, mest för att jag reagerar starkt allergiskt mot insektsgifter av alla de slag. Blev biten av en spindel för några år sedan, och det slutade med ett sjukhusbesök några veckor efteråt, då hade jag fått en allvarlig bakterieinfektion. Men hatar jag dem för det? Nej, det kan jag inte påstå, djuren är ju inte likt människan illvilliga och utstuderat elaka. Ett tips som jag kan ge när det häller huggormar: leta upp - om det går - några trevliga snokar, helst en hasselsnok - ge den mat och en liten badbalja så stannar den gärna. Snokar, allra helst hasselsnoken är huggormens värsta fiende nr 1. Dock helt ofarlig för människan. Det är mycket effektivt, en huggorm ger sig av direkt om den mött en hasselsnok (om den ens överlevt vill säga). Jag har bott i en sommarstuga med en hasselsnok som inneboende. Vi såg inte ens svansspetsen av en huggorm. Hasselsnoken är ett trevligt socialt djur om man lär känna den, och den uppskattar att få godbitar serverade, då stannar den. Det här är en gammal vetskap som gått ner genom generationer, och den fungerar. Men man får ju då förstås stå ut med att ha en orm i närheten, och det kan man lära sig något av. Ormar är aldrig några keldjur och skall lämnas att bestämma över sitt revir. Sköter man detta så får man en trevlig bekantskap och kan förstå att även en orm har sina fördelar, och sin självklara existens i naturen.
