Ett riktigt skolhus, vägar, sjukvård. Förhoppningarna i bygden var stora när Sekab gjorde upp sina odlingsplaner. Men i dag riktar en rad forskare stark kritik mot företagets etanolsatsning i Bagamoyo i Tanzania. Enligt forskarna förstör Sekab mer än de skapar, och driver dessutom bönder och herdar utan formella rättigheter från odlingsbar mark.

– Det här området har varit en statlig ranch där det bodde folk som flyttats från andra delar av landet. Det bor kvar människor från den tiden, men de har inte har några formella rättigheter till marken, säger Mats Widgren, professor i geografi vid Stockholms universitet.

Enligt de sex forskarna kräver den planerade sockerplantagen så mycket vatten att hela floden skulle tömmas under delar av odlingssäsongen. Ett annat problem är att miljökonsekvensbeskrivningen inte har använts på rätt sätt, menar de.

– Det finns flera miljökonsekvensbeskrivningar som läckt ut. Sekab har själv skrivit om den ena och den konsultfirma som gjort utredningen säger nu att de inte står bakom de presenterade resultaten, säger Mats Widgren.

Örnsköldsviksföretaget Sekab har pendlat mellan framgångssaga och svåra ekonomiska problem. I dagsläget har de norrländska kustkommunerna Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik pumpat in pengar i Sekab för att lösa en ekonomisk krissituation. Men att bedriva verksamhet i Afrika står inte på den kommunala agendan, och ägardirektivet har därför varit att verksamheten i Tanzania måste upphöra.

– Vi jobbar just nu för att avveckla verksamheten, säger Björn Edström, tillförordnad koncernchef vid SEKAB Biofuel Industries i Örnsköldsvik. Han känner inte till om miljökonsekvensbeskrivningen har hanterats så som forskarna påstår, utan menar att det hela snarare handlar om olika syn på utveckling. Enligt Edström bidrar Sekabs projekt till att människor på sikt får det bättre.

– Det värsta är väl att vi vill köra bil med gott samvete och lastar över kostnaden på den fattiga delen av världen, säger Mats Widgren.