Jakthunden Elda springer glatt i den 20 centimeter djupa orörda snön. Hon har varit skadat och inte fått komma ut på flera veckor så hon är lite extra uppspelt. Till början har jaktvårdskonsulent Lars Björk har fullt upp med med Eldas glädje. Men hon är väluppfostrad så att trots sitt glada humör lugnar hon sig och anpassar sig till Lars något lugnare tempo.

– Jägarna och markägarna tyckte att det fanns lite för mycket älg i skogen. Så det har varit en medveten minskning av älgstammen. Men den stora minskningen från förra året beror på att nu vill vi inte att älgstammen ska minska nått mer. Så nu håller vi igen för att stammen ska hämta sig något, säger Lars Björk när vi stannar upp en stund och pustar ut.

Jag tittar mig omkring i den ganska glesa skogen och inser att de enda spåren av liv i den snötäckta marken är våra egna. Kan inte låta bli att fundera på om djurlivet håller på att försvinna i vår allt mer stadscentraliserade värld.

– Ser man rent biologiskt på älgen så mår den egentligen väldigt bra. Vi har tittat lite på slaktvikten och kommit fram till att kalvarna väger kanske 3-3,5 kilo mindre än förra året. Så visst är den lite mindre men det är inga katastrofsiffror. Men om den varma och torra sommaren har påverkat stammen vet vi först när vi ser hur många kalvar kommer nu i september, oktober. Det kan märkas där också, avslutar Lars Björk och vandrar vidare med Elda.