Emma Skoglund lever med en kronisk hjärntumör och kronisk bröstcancer. Hjärntumören upptäcktes 2011 och då var den lika stor som ett hönsägg. Med hjälp av operationer och behandling så fick man ner storleken på tumören, men den går inte att operera bort helt och hållet.  

2017 drabbades Emma av bröstcancer och den behandlas hon för idag. Bröstcancern har spridit sig till skelettet och på ryggen har hon metastaser, vilket är det som påverkar hennes vardag mest. 

– Därför är det viktigt att jag får mina behandlingar, annars märker jag att jag blir sämre, förklarar hon.

Viktigt med stöd från anhöriga

I och med pandemin och att Emma går på cellgifter så behöver hon vara extra försiktig. Det har gjort att hon inte kunnat träffa sin familj i Dalarna lika ofta som tidigare grund av alla risker. Den kontakt hon har med dem nu sker främst via telefon. 

– Stödet från anhöriga är allt. Det är jätteviktigt och ger mig ny energi. Det har varit tuffare än jag trott att vara isolerad och har påverkat mig psykiskt. 

Vidare menar Emma att det varit en frustration både från hennes sida och familjens att inte kunna ses. 

– Det känns som att det finns en frustration och maktlöshet från bägge håll att inte kunna ge stöd på samma sätt. Genom att ge en kram kan man visa förståelse men det kan man inte nu.

Hund som sällskap

Även om Emma inte kan träffa familjen i Dalarna lika ofta då hon bor i Västerås på grund av riskerna, så är hon tacksam över att hon har sin hund Freja. 

–  Hon betyder allt. Jag tror jag hade mått sämre utan henne. Hon är den som drar mig ut och gör det möjligt att få lite socialt utbyte med människor när man tar en promenad, berättar Emma Skoglund, samtidigt som hon klappar Freja.