Brottarklubben hade varit vilande sedan 1981 när bröderna Jimmy och Mikael Johansson 2014 drog igång verksamheten igen.
– Vi var ett gäng norbergsbrottare som tränade i Fagersta, men som kände att ”fasen, ska vi inte testa och starta upp något hemma i Norberg?”, säger Jimmy Johansson, vice ordförande och tränare i klubben.
Helst hade de velat ha en klubblokal i centrala Norberg, men hittade ingen lämplig. Det blev istället den nedlagda skolans idrottshall i Kärrgruvan vilket ett år senare skulle visa sig få stor betydelse.
Medlemsantalet exploderade
För året därpå, under den stora flyktingkrisen 2015, var Norberg den kommun i Sverige som tog emot flest flyktingar per capita. Majoriteten placerades på Migrationsverkets boende i just Kärrgruvan och många var barnfamiljer med 500 meter till brottarlokalen.
– Det gjorde ju att vi fick en otrolig tillströmning, säger Jimmy Johansson.
På ett år växte klubben med 100 medlemmar, som mest har medlemsantalet varit upp på 300.
Också klubbens stora sorg
Men det som blev ett positivt sammanträffande har också varit klubbens stora sorg. För fem-sex år sedan var många familjer tvungna att lämna Norberg och Sverige för andra europeiska länder efter avslag på sina asylansökningar.
– Många har vi kontakt med fortfarande. Förra sommaren åkte min familj ner till Italien och då stannade vi till på vägen i Tyskland för att träffa min son Harrys kompis Sein. Det var jättefint, inte ett öga torrt, säger Jimmy Johansson.
Medaljer – en bonus
Jämte den sorgliga sidan av det hela har klubben haft stora framgångar på kort tid; flera SM-medaljer, brottare med landslagsuppdrag och utsedda till Årets Förening 2022 av Svenska Brottningsförbundet för klubbens integrationsarbete.
– Men det absolut viktigaste, något som vi jobbar hårt med, det är att de ska brottas länge, helst hela livet. Och då måste man ha roligt, det är A och O. Sen att det blir någon medaljör, det är bara en bonus, säger Jimmy Johansson.
I klippet: ”Ett hem i mitt hjärta” – SM-mästaren var en av dem som kom till Norberg 2015.
