Som partiledare för Centerpartiet har hon att hantera flera svåra utmaningar. Hur hon agerar kommer att påverka både Centerpartiets och Alliansens möjligheter i nästa val. Det kan också leda till att splittringen i Alliansen fördjupas.

Migrationspolitiken i fokus

Den första och kanske viktigaste frågan som Annie Lööf måste ta ställning till är migrationspolitiken. Den rankas nu som väljarnas viktigaste fråga och det är tydligt att en ny politisk konsensus håller på att växa fram när en majoritet av riksdagspartierna vill skärpa flyktingpolitiken. Men Centerpartiet ingår inte i denna majoritet. Partiet har i stället valt att hålla fast vid sin generösa migrationspolitik och säger nej till flera av de skärpningar som är på gång.

Om Annie Lööf väljer att vidhålla sin tidigare linje i dessa frågor väntar svåra motsättningar inom Alliansen. De övriga partierna vill ju i olika grad skärpa migrationspolitiken. Hur hon än agerar kommer detta sannolikt att få stor betydelse för såväl Centerpartiet som Alliansen.

Den andra frågan som Annie Lööf funderar på är Centerpartiets försvagning i opinionen. Den uppgång som kunde ses under förra året är nu utraderad. Centerpartiet är tillbaka på samma nivå som valresultatet 2014, cirka sex procent. Det räcker inte för en partiledare som vill se sig som Alliansens naturliga ledare.

Svagare än någonsin?

Den tredje frågan är att Alliansen som politiskt bygge i dag sannolikt är svagare än någonsin sedan bildandet hemma hos Maud Olofsson i Högfors 2004. Tydliga motsättningar har setts inom Alliansen den senaste tiden.

Opinionsmässigt har Alliansen heller inte lyckats dra nytta av ett parlamentariskt läge som sällan eller aldrig varit gynnsammare för en politisk opposition. Trots att regeringen är svag och har gått på flera bakslag i riksdagen samt en flyktingkris som skapat svårartade motsättningar inom regeringen visar opinionsmätningarna just nu ett oavgjort läge mellan regeringsunderlaget och Alliansen. Det är förstås anmärkningsvärt. Inte minst då vi befinner oss vid en tidpunkt under mandatperioden när regeringen ofta är som svagast i opinionen och oppositionen som starkast.

En fjärde fråga för Annie Lööf att begrunda är hur Sverigedemokraterna ska behandlas framöver. Det handlar kanske inte främst om i dag utan vad som ska ske efter nästa val. Om det inte slutar med en tydlig Alliansmajoritet – vilket få saker tyder på – i vilket läge är Annie Lööf beredd att minoritetsregera med någon form av stöd från Sverigedemokraterna? Här kan uppstå stora spänningar i Alliansen kring hur ett sådant läge ska hanteras.

Ger Löfven arbetsro

En femte fråga är hur oppositionspolitiken ska bedrivas fram till nästa val. Alliansens partisekreterare skrev häromdagen en debattartikel om detta arbete. Artikeln indikerade att Alliansen inte har några som helst ambitioner att fälla regeringen och driva fram ett maktskifte före nästa ordinarie val 2018. I stället ska partierna vart och ett för sig ägna sig åt politikutveckling, som sedan ska förhandlas ner till ett gemensamt valmanifest.

Detta kan förstås betecknas som ett rimligt agerande, men innebär också att regeringen Löfven får arbetsro och därmed möjlighet att återta förlorad mark. Bakgrunden till denna defensiva linje är Alliansens försvagade tillstånd.

S kan resa sig ur svackan

En sjätte utmaning för Annie Lööf är att opinionsmätningarna nu indikerar att Socialdemokraterna kan vara på väg upp ur sin djupa svacka. I så fall kanske inte läget för regeringen är så nattsvart som många menar. Och i så fall blir läget betydligt mer bekymmersamt för Alliansen än vad man uppenbart tycks anse i dag.

Oavsett vad har Annie Lööf en tuff tid framför sig. Och den kan leda till att samarbetet i Alliansen knakar än mer i fogarna framöver.