”Nio mil är för långt för en kvinna. Det blir ingen tävling, det blir ett onödigt uthållighetsprov, och man kan inte vara säker på att alla som vilja försöka sig på uppgiften lika lyckligt komma att gå i land därmed.”

Idrottsbladet var säker på sin sak när de skrev det. Året var 1923 och den första kvinnan att åka Vasaloppet, Margit Nordin, hade orsakat tumult. Det blev kvinnoförbud i spåren mellan Sälen och Mora i 58 år framöver. Sedan kom Meeri Bodelid.

— Det var så löjligt alltså. Vi tjejer skulle inte orka, vi skulle ta skada av att åka. Man skyllde på att det inte fanns något omklädningsrum för damer. Och då kom jag ändå i mål på plats 411, säger hon.

På löpet

Hon var första kvinnan att officiellt åka Vasaloppet 1981. Hon var snabbare än 9 382 män, en siffra som kvällstidningen Expressen var noga med att lyfta på löpsedeln dagen efter.

— Jag kommer så väl ihåg när jag gick i mål. Det var verkligen stor uppståndelse. Gubbarna från min skidklubb lyfte upp mig. TV, radio och tidningar ville prata med mig i 14 dagar efteråt. När jag kom hem var det som att ha en blomsteraffär hemma, med buketter från alla möjliga. Blomsterbudet var där stup i kvarten.

Hon klippte ut och sparade artiklar om händelsen. Nu sitter hon, 71 år gammal, i sin soffa i Åkersberga med ett urval av dem vid fötterna. Hon har nyss kommit hem från ett av sina två jobb. I köket plingar datorn till med jämna mellanrum och ett nytt mejl trillar in.

Förstod först senare

Att få åka Vasaloppet var inget Meeri Bodelid hade strävat efter. Hon minns kvinnorna som åkte i mustasch och under manliga namn i slutet av 70-talet. På den tiden hade hon fullt upp med annat.

— Jag var mitt i min egen idrottskarriär då. Först när det blev tillåtet för kvinnor att åka så bestämde jag mig för att göra det. Efter det förstod jag vilken stor händelse det var. Det var så historiskt, varenda gumma visste mitt namn.

Och Vasaloppet var inte första gången Meri Bodelid skulle göra något historiskt. Under 70-talet var hon med i cykellandslaget och blev en av Sveriges första kvinnliga cyklister att delta i VM 1971. Ett mästerskap som de fick strida för.

Vet du vad anledningen var? Att vi kunde bli sårade om vi blev frånåkta! De tyckte att pengarna kunde läggas på annat än att skicka kvinnor till VM.

Tog tjejloppet till Sverige

Efter det omtalade Vasaloppet var det dags att bryta ny mark för Meeri igen. 1981 hade hon lagt elitcyklingen på hyllan och börjat med maratonlöpning. I samband med det utvecklade hon Sveriges första tjejlopp, Lady Lufsen. Efter ett besök i Boston, och en medverkan i tjejloppet Bunny Bell, blev hon frälst av konceptet och tog det till Sverige.

— Det är ju så fantastiskt roligt, alla de här tjejloppen. Det blir en annan social grej med bara tjejer. Även om jag har haft förmånen att starta längst fram har jag vetat att det inte varit fia med knuff längre bak. Många säger ‘vaddå Tjejmilen, de tränar bara för att få en matkorg och dricka vin’… Men om det är så, låt det vara så! För vår frigörelse har gått framåt och det är inte mer än rätt att vi får vår egen tid.

44 kilo medaljer

Hittills har Meeri Bodelid testat 18 sporter och är inte klar än. Hon har korats till svensk mästare i tre av dem; cykling och längdskidåkning under 70-talet, maratonlöpning under 80-talet. Och även om det historiska Vasaloppet är det som omgivningen minns mest, är det OS i Sapporo 1972 som ligger henne själv varmast om hjärtat. Där tävlade hon för det svenska skidlandslaget i 5 km, 10 km och stafett.

På sitt kontor, där hon driver en kiropraktorsklinik, hänger en tavla från det olympiska spelet på väggen. Några rum bort förvarar hon alla medaljer hon har vunnit, som totalt väger 44 kilo.

Idrotten som drivkraft

Hon njuter fortfarande av att valla skidorna och sticka iväg ut i snön, flera mil flera dagar i veckan. Och bara för fyra år sedan åkte hon Vasaloppet på nytt, 68 år gammal. Men även om Meeri har kallats ”historisk” inom tre sporter var det aldrig del av någon plan.

– Det har bara blivit så. Jag har alltid varit en tävlingsmänniska, haft bra kondition och velat testa nya saker. På något sätt känns det som att jämlikheten har präglat allt jag gjort, men idrotten har drivit mig mest.

NOK nästa

Förra veckan var hon på VM i Falun. Hon noterade att silvermedaljören i damklassen i Backhoppninig, Yuki Ito, var 160 lång och tänkte att hon själv, med sina 151 centimeter, skulle göra bra ifrån sig i den sporten. När hon insåg att Nordisk kombination helt saknade damklass fick hon en idé.

– Då gick det upp för mig att jag kanske ska börja med backhoppning!  Skidåkningen har jag ju med mig från tidigare. Då får jag börja bråka mig fram igen för att starta en damklass i Nordisk kombination. Kämpa en gång till, från början.