Kometen upptäcktes den 27 mars och har fått sitt namn från det rymdteleskop som först såg den – Neowise, som tillhör Nasa. Rymdteleskopet används för att samla in data om bland annat kometer och asteroider som passerar nära jorden.

– Den här kometen har en omloppstid på 6 800 år. Den här kometen är alltså inte helt ny, säger Johan Warell.

Han är ordförande i Svensk amatörastronomisk förening och representant för ESO:s, European Southern Observatory, utåtriktade verksamhet i Sverige. Johan Warell säger att han tillsammans med alla som är intresserade av det som syns på himlen väntat på att få uppleva något som Neowise.

– Än så länge har man inte sett något som är särskilt unikt för just den här kometen, men den är intressant för att den är ovanligt ljus. Senast vi kunde se en komet som var så här ljus från våra breddgrader var det Hale-Bopp 1997, så det är den finaste kometen sedan dess, säger Johan Warell.

Smutsiga snöbollar med dubblasvansar

Han berättar att kometer brukar beskrivas som smutsiga snöbollar. De består i huvudsak av is av olika frysta ämnen och mestadels is av vatten. När kometen kommer nära solen börjar isarna smälta och övergår direkt i gasform. När gasen lämnar kometen tar den också med sig stoft som legat fryst i isen.

– Gasen strömmar ut från kometens yta genom gejsrar. Både gasen och stoftet blir synliga för oss, säger Johan Warell.

Han berättar att en komet har två svansar. Den gula blir synlig för att solljuset reflekteras mot stoftet som lämnar kometen. Den blå kometsvansen producerar sitt eget ljus.

– Gasen och vattenångan bombarderas med solstrålar och då bildas många laddade molekyler som sänder ut eget ljus och bildar på så sätt en egen svans. Den kallas jonsvansen, eller plasmasvansen.

Johan Warell tycker man ska ta det unika tillfället i akt och titta på Neowise som borde var synlig resten av månaden.

– Det är fantastiskt att vi fått en så fin komet. Det kan dröja 20 år innan vi får något liknande, det är en generationshändelse, säger han.