I sju år har man arbetat på rapporten som i hög grad handlar om Tony Blairs hemliga politik, där han gick bakom ryggen på sin egen regering – och sitt eget folk. 2,6 miljoner ord har skrivits. Det har kostat 110 miljoner kronor. Utanför lokalen där rapporten presenterades demonstrerade man och krävde att Blair ska anklagas för krigsförbrytelser.
John Chilcots utredning är en uppgörelse med en dyster period i brittisk politik som slutade med att Tony Blair blev en föga aktad politiker som bara kallades för USA-presidenten George W. Bushs pudel.
Fångad i en bubbla
Bland dem som demonstrerade fanns anhöriga till de 179 brittiska soldater om dödades i kriget. Rapporten talar om dålig militär planering och problem med utrustningen. Det är många av de anhöriga som frågar vad det egentligen var deras anhöriga dog för.
Det fanns de som fruktade att rapporten skulle vara menlös och överslätande. Det kan man inte säga att den blev, så som Chilcot presenterade den på onsdagen. Den visar istället på hur premiärministern var infångad i en bubbla och inte tog till sig varningar och inte insåg de framtida svårigheterna med krigsäventyret.
Det kanske mest avslöjande dokumentet är en mening i ett memorandum som Blair skrev till president Bush så tidigt som i juli 2002.
– Jag är med er vad som än händer, står det. Det var Bushs pudel som höll i pennan.
Ett olagligt krig
Löftet som gavs till Bush i juli 2002 infriades i mars 2003 när den brittiska regeringen och parlamentet fattade beslut om krig. Rapporten visar hur Blair driver en politik i hemlighet som tidigt har till syfte att få bort Saddam Husseins regim genom krig. Han hade bestämt sig långt innan han begärde regeringens och parlamentets stöd.
En stor fråga var om kriget var lagligt. FN:s säkerhetsråd borde ha godkänt krigshandlingarna men man lyckades aldrig få ett sådant beslut. Rapporten talar om att den lagliga grunden inte är tillfredsställande. Det var ett olagligt krig som Blair förde vid sidan av president Bush.
Det finns kritiker som vill ställa Tony Blair inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, men Haagtribunalen har förklarat att en sådan fråga inte ligger inom dess kompetensområde.
Rapporten som sådan är en klar dom över Tony Blair och hans agerande. Det baserades på felaktigt underrättelsematerial, Blair var informerad om vilka enorma problem som väntades efter en invasion av Irak. Riskerna undervärderades systematiskt.
Däremot överdrev han hotet från den irakiske diktatorn Saddam Hussein och de massförstörelsevapen som Blair påstod att Irak förfogade över.
Utnyttjade inte alla fredliga möjligheter
När John Chilcot presenterade rapporten polemiserade han direkt mot Blair: Chilcot sade att Blair var informerad om att ett militärt ingripande skulle öka terrorgruppen al-Qaidas verksamhet i området. Det var precis vad som skedde och till sist ledde till dagens IS. Blair fick information om följderna av ett krigsföretag men struntade i att inse konsekvenserna. Man hade inga planer för tiden efter själva kriget – och resultatet flev ett blodigt inbördeskrig.
Resultatet blev därefter. Enligt det oberoende projektet Body Count dog mellan 2003 och 2011 över 160.000 irakier. Cirka 80 procent av dem var civila.
Redan i början av denna process står ett faktum klart: Blair – och Bush – hade inte till fullo utnyttjat fredliga möjligheter att lösa konflikten. De gick ut i krig långt innan allt hade gjorts för att undvika ett krig, enligt rapporten.
Misslyckad statsman
Rapporten talar också om hur Tony Blair levde i ett slags drömvärld där han trodde att han skulle kunna påverka Bushs och USA:s politik – men hur litet han uppnådde. Han blev Bushs lydiga instrument istället.
Det är alltså en rapport som gör Tony Blair till en ganska misslyckad statsman. Och han ger sin version av vad som hände. Han har bett om ursäkt för dålig planering och han har medgett att den våldsamma utvecklingen i Irak efter invasionen har lett till terrororganisationens IS uppkomst.
Han ångrar vad vi kan förstå inte sina beslut. Men hela den omfattande rapporten visar på hur fel han agerade då. Trots varningar gick han sin väg tillsammans med George W. Bush.
Elementära saker
Undersökningsrapporten är inte avsedd att fälla några domslut. Den ska snarare visa på hur man kan undvika att begå så jättelika misstag som skedde under Blairs ledning.
Och resultatet blir bland annat att man ska undvika jasägare, att man ska värdera uppgifter kritiskt och öppet diskutera planernas svaghet.
Det är ganska elementära saker, som nästan verkar självklara, men som inte var det under dessa dramatiska ögonblick i det brittiska maktcentret. Tony Blair framstår inte som någon stor statsman i detta dokument.