När vi kommer in i hans ateljé visar Gilles Girardon sina verk innan det blev klart att han skulle få en ny lever. Små människor i olika övningar klamrande sig fast i livets sköra tråd. Detta är verk av en man som räknar sina sista dagar.

-Jag tog farväl varje dag, jag var på väg ut.

Konsten därefter innehåller fåglar i glada, tunna färger.

-Nu lever jag på kredit säger han glatt.

Hans första yrke när han kom till Sverige för trettio år sedan var fakir och svärdslukare exempelvis på Malmös gågator och torg. Nu tillbringar han  en stor del av sin tid på loppisar och skrotupplag i jakten på material och ny inspiration.

-Skrot är precis som en färgpaljett för mig.

På hans gård står två fåglar gjorda av skrot och har ett fågelbad mellan sig. Funktionell konst kanske man skulle kunna kalla detta när vinden slår en kläpp mot fågelbadet i metall vilket förväntas skrämma mullvadar.

– Det är som när man sätter på radion fast detta är gratis och inte drar batterier.

Han lever mycket knappt på sin konst. Men ändå sprider han sina fåglar i naturen exempelvis på den så kallade kärleksstigen nära Svarte i Ystadstrakten.

-Jag vill att folket här i närheten och som vandrar ska kunna njuta av detta utan att gå på gallerier.

Kråkor återkommer ständigt i hans konst och det började för tjugo år sedan med en gåva i form av en kråka till ett på ytan stentufft mc-gänget från Maglehem.

-De kallade sig för Kråkorna och de visade sig vara vanliga Svenssons med mycket goda hjärtan.

Men en annan motorcyklist från Göteborgstrakten, avliden i en olycka, blev den som inte bara gav honom ett nytt liv genom sin leverdonation han gav också Gilles Girardon en ny livsfilosofi.

-Nu vet jag vad man kan göra efter detta liv, det är att ge det till någon annan, säger Gilles Girardon med ett stort leende.