– Jag är född och uppvuxen i Kiruna och det är den dialekten som jag mest har hört, också i skolan. Dessutom är det väldigt lite forskat om den dialekten och det finns verkligen ett behov av att forska och skriva om den. Det var roligt att få berätta om mitt arbete och om min forskning och att få berätta om samiskan, det var jättekul, säger Olle Kejonen.

Inga Maria Stoor var en av åhörarna och hon tyckte det var väldigt intressant att lyssna till Kejonen, hon väntar med spänning på doktorsavhandlingen som hon tro kan vara henne till hjälp.

Hon har själv läst samiska i omgångar och ser en utmaning med att skriftspråket skiljer sig så markant från den talade jukkasjärvidialekten.

– Jag tänker att det är jätteutmanande för barn och unga att det inte finns en trygg bas som stämmer överens med det talade, man blir ganska kluven. Det blir svårt att förstå, det blir inte logiskt så det har varit utmanande. Att dels lära sig hemifrån, känna igen språket såsom man gör hemma och sen läsa på högskola och lära sig en ny del av språket och så komma hem och så ska man tolka det återigen, det är utmanande. Att man inte känner igen det talade i det skrivna, det är ologiskt, det flyter inte på i inlärningen på det sätt som man hade önskat.