Djupt inne i skogarna kring Randijaure har Tor Tuorda, tillsammans med arkeologen Gunilla Larsson, gett sig ut på en upptäcktsfärd i tidens spår. Målet är att hitta fornlämningar – tysta vittnen från tidigare liv, som árran, barktäkter och andra historiska lämningar.

– Det viktigaste jag ser med att jag och alla andra som kan inventera det lulesamiska kulturlandskapet är att ingen annan har gjort det, det är en vit fläck på kartan, säger Tor Tuorda, frivillig fornsökare.

Varje fynd dokumenteras noggrant och förs in i den nationella databasen Fornsök. Där får de ett juridiskt skydd som innebär att ingen skogsavverkning eller markberedning får ske utan att en arkeologisk undersökning först genomförs.

– Det är jätteviktigt att lämningarna blir kända och registrerade, så att de får ett skydd, bevaras för framtiden och att man visar hänsyn – både inom skogsbruket och så att man inte markbereder på dem, säger Gunilla Larsson.

”En politisk handling”

Fram till början av 1990-talet ansvarade Riksantikvarieämbetet för systematiska fornminnesinventeringar – men i norr hann man aldrig riktigt börja. Det har lett till att många samiska och norrländska lämningar fortfarande är okända och saknar skydd.

– Jag ser det också som en politisk handling. Det är en viktig grej för framtiden, säger Tuorda.

Hans inventering har redan burit frukt. Ett tiotal lämningar har hittats – härdar, barktäkter och en tjärdal – alla nu registrerade och skyddade. I dag finns ingen samordnad inventering vilket betyder att vem som helst kan bidra till att kartlägga vårt gemensamma kulturarv – ett fynd i skogen kan bli en pusselbit i historien.