Medan dokumentärer i USA ofta handlar om säljande ämnen som krig, sex och hamburgerhetsätning håller Sverige kvar det patosfyllda när det gäller dokumentärskapande. Det menar filmkritikern Fredrik Sahlin.
-Vi är världsförbättrare på något sätt. Vi gör filmer om utsatta kvinnor, både här hemma och i utlandet. Om Guantanamobasen och om Israel-Palestina konflikten, säger han till Aktuellt.
Känslomässig beröring
Skälet till dokumentärens popularitet kan förklaras med människors behov av att bli känslomässigt berörda, tror dokumentärfilmaren Rebecka Rasmusson.
-Men trots att många lyfter fram dokumentärfilmen och intresset kring den så är den ändå väldigt begränsad både ekonomiskt och till var man visar den.
Regelbunden visning på Folkets bio
Utöver festivaler och tv är det bara Folkets bios 15 biografer runt om i landet som regelbundet visar svensk dokumentärfilm. Trots det har över 900.000 personer sett Rebecka Rasmussons film ”Alice och jag”.
-På senare år så leder dokumentärfilmen i alla fal med 3-1, säger filmkritikern Fredrik Sahlin.
-Folk är sugna på verklighet, eller snarare illusionen av verklighet. Det är någonting där som kittlar våra nerver och det ligger ganska nära skvallret; så här kan det faktiskt ha hänt ? och jag såg det.