Den nya lättkränktheten

Uppdaterad
Publicerad

Vad får man säga och vem får säga det utan att någon blir kränkt? Ett samtal mellan Sakine Madon, politisk redaktör Norran, och Irene Molina, professor kulturgeografi. Programledare: Per Malm.

Debatten om lättkränkthet har pågått i ett flertal år men den har tagit ny fart den senaste tiden.

Irene Molina tycker att det är bra att utsatta grupper nu ger igen genom att organisera sig och säga ifrån. Bara att använda ordet lättkränkthet är ett maktspråk anser hon.

 Sakine Madon menar att alla kan känna sig kränkta, och ska man ta hänsyn till alla så blir yttrandefriheten begränsad till slut. 

-Yttrandefriheten kan inte tolkas så att man får vräka ur sig vad som helst, säger Irene Molina.

-Vi har en lagstiftning som talar om var gränsen går. Jag är inte rädd för att bli kallad för otäcka saker. Det är bättre att det kommer upp till ytan så man vet, menar Sakine Madon.

Trigger warning

På universitet i USA har man infört en ”trigger warning” som talar om att den här kurslitteraturen kan vara stötande, och det tycker Irene Molina är bra. På Uppsala universitet där hon jobbar ser man i dag över litteraturlistorna, men det går trögt att införa.

Sakine Madon har svårt att se vitsen. Hon hänvisar till en intervju i radions ”Godmorgon, världen” där en student yttrade att det inte fanns någon poäng med att man skulle få yttra alla åsikter, som hon tycker är märklig.

-De är de underordnade grupperna som beskrivs som lättkränkta och därför är det bra att de organiserar sig, tycker Irene Molina.

Sakine Madon tycker inte att man kan klumpa ihop grupper och hävda att en hel grupp känner sig kränkt. 

-Avviker man blir man kallad rasförrädare eller husneger, men jag kräver inte censur för den sakens skull, säger hon.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.