Tuberkulos alltjämt ett hot

Publicerad

Lungsot, tvinsot, den vita pesten under sina många namn har tuberkulosen över hela världen förknippats med lidande och död. I Sverige har förekomsten minskat kraftigt de senaste hundra åren, men aldrig försvunnit helt.

Bakterien Mycobacterium tuberculosis förde länge en undanskymd tillvaro hos sin naturliga värd – nötkreaturet. Då människan för tiotusen år sedan blev bönder och boskapsskötare fick bakterien tillfälle att smitta ner en helt ny art. Under vissa perioder av historien uppskattas en tredjedel av alla människor ha lidit av tbc. Än i dag anses två miljarder människor bära på bakterien, men långt ifrån alla insjuknar. Varje år insjuknar ändå ungefär 8 miljoner människor. Av dem dör 3 miljoner.

Tuberkelbakterien skiljer sig från andra vanliga bakterier då den inte framkallar någon akut infektion. I stället kan den ligga still år efter år, på en inkapslad plats i en lunga, och invänta ett tillfälle då kroppens försvarskraft är nedsatt. Då påbörjar den en nedbrytning av lungan och försöker sprida sig till människor i närheten.

Drabbar de fattiga
Tuberkulosen sprider sig därför lättast där det råder trångboddhet, undernäring, fattigdom och dålig hygien. I 1700- och 1800-talets London kunde tuberkulos bryta ner stora segment av befolkningen när fattiga människor drog från landsbygden till storstaden och trängde ihop sig i slummen.

Meningarna är delade om när den infördes i Norden, men danska och svenska skelettfynd visar att den i varje fall förekom på 1100-talet, och en del isländska fynd är ytterligare ett århundrade äldre. Eftersom bara ”lungsoten” räknades (samlingsbegreppet tuberkulos infördes först på 1800-talet) är äldre dödlighetssiffror otillförlitliga, men lungtuberkulosen kulminerade som dödsorsak i Sverige kring 1875.

Den var då, liksom långt tidigare, vanligast i mälarlandskapen för att 50 år senare ha sin största relativa utbredning i Norrbottens län. Tuberkulos var då, med mer än vart tionde dödsfall, alltjämt den vanligaste dödsorsaken i Sverige näst efter ålderssjukdomarna. Under början av 1900-talet smittades tre fjärdedelar av befolkningen, och så sent som på 1940-talet insjuknade varje år 40.000 svenskar. 5.000 av dem dog varje år.

Ansågs obotlig
I medeltidens läkeböcker rekommenderas bl.a. åderlåtning mot lungsot. Bland medikamenterna nämns den ”svalsten” som man trodde sig kunna hitta i magen på svalungar. 1800-talets folkmedicin i Sverige hade inte många botemedel att erbjuda, möjligen därför att sjukdomen var så allmän och ansågs obotlig.

Ett välmenande försök att bota sjukdomen var sanatorierna, där sjuka människor behandlades med vila och frisk luft. På dessa dystra platser flödade dock kreativiteten när tristessen och dödsångesten skulle motas bort. Många kända målningar, litterära verk och musikstycken har skapats på sanatorier, och bland dem som dött i tuberkulos finns flera kända namn. Molière, George Orwell, Chopin, Keats och Edith Södergran är några.

Gudarnas straff
Teorierna om vad som orsakade sjukdomen var många. Länge trodde man att sjukdomen var gudarnas straff eller berodde på dålig luft. Så sent som på 1800-talet trodde många att tbc var en ärftlig sjukdom eftersom hela familjer ofta var sjuka.

Först 1882 kunde landsortsläkaren Robert Koch i ett historiskt föredrag annonsera upptäckten av tuberkelbakterien, och därmed bekräfta de teorier om smittsamhet som både Hippokrates och Carl von Linné fört fram. Efter upptäckten av bakterien blev Robert Koch en stor auktoritet på området. Hans felaktiga besked om att tbc kunde botas med tuberkulin och påstående att komjölk aldrig var smittsam fick tyvärr ödesdigra konsekvenser. Ändå var upptäckten av tuberkelbakterien så viktig att Koch 1905 förärades nobelpriset.

Sociala framsteg
I Sverige innebar tillkomsten av Oscar II:s jubileumsfond 1897 att de första ”folksanatorierna” kunde uppföras. Andra viktiga milstolpar i kampen mot tuberkulos var BCG-vaccinationen (i Sverige från 1927) och den lagstadgade mjölkpastöriseringen (1939). Man kan också säga att det var sociala, ekonomiska och hygieniska framsteg, snarare än medicinska, som kraftigt minskade sjukdomens utbredning i Sverige. Framgångarna spelade stor roll för den allmänna ökningen av medellivslängden 1850-1950.

När det på 1950-talet kom effektiva mediciner mot sjukdomen hade dess utbredning redan minskat så drastiskt att den nedåtgående trenden knappt påverkades alls. 1975 upphörde den allmänna vaccinering av alla nyfödda. Nackdelarna i form av vissa biverkningar ansågs då vara ett större folkhälsoproblem än tuberkulosen.

Utbredd i u-länder
Av dem som får tbc i Sverige i dag är två av tre födda i länder där tbc är utbrett – Östeuropa, Asien och Afrika – och har smittats i hemlandet. Av de infödda svenskar som insjuknar är de flesta äldre personer som smittats före 1950-talet och burit på bakterien latent i årtionden. Under 1990-talet dog cirka 40 personer om året av tbc i Sverige. Hos ett tiotal av dem var sjukdomen inte upptäckt.

I de fattiga delarna av världen är ”den vita pesten” fortfarande en folksjukdom. Det är där 80 procent av fallen finns och nästan alla dödsfall. Globalt drabbar den främst barn och yngre vuxna och särskilt hårt de personer som redan är smittade av hiv. I många länder kan en tbc-diagnos innebära att man blir socialt utfryst. Skräcken för sjukdomen bidrar till försenad diagnos och att behandling sätts in för sent.

Resistenta bakterier
Utan behandling dör ungefär hälften av de personer som har öppen lung-tbc inom ett par år. En fjärdedel blir långvariga smittbärare. Hos somliga läker sjukdomen ut av sig själv, men lämnar efter sig skadade lungor och ökad risk att bli sjuk på nytt.

Det tar 6-12 månader att behandla tbc och under den tiden är det viktigt att patienten fullföljer kuren och tar alla de mediciner som ingår i den. Om behandlingen avbryts i förtid eller om patienten gör uppehåll i medicineringen dröjer smittan kvar och risken för att bakterien blir resistent mot de vanligaste behandlingarna är stor. Det är vanligt i många u-länder och östländer där sjukvårdsapparatens resurser är små och pengarna kanske inte räcker till kontroller och mediciner.

Om hörnet lurar därför nu motståndskraftiga bakterier och kampen mot tuberkulosen har aktualiserats på nytt. Ett problem är att forskningen är dyr och att de länder som bäst behöver nya generationer mediciner och vacciner är fattiga. Än är vägen lång innan tuberkelbakterien, precis som det tidigare gisslet smittkoppsviruset, helt har utrotats.

Sara Stylbäck

Källor: Smittskyddsinstitutet, Infomedica, Institutionen för genetik och patologi på Uppsala universitet, Nationalencyklopedin

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer