Risken att en flicka blir könsstympad är mindre i dag än vad den var för 30 år sedan, och i vissa länder ser man stora framsteg.

Trots detta fortsätter kvinnlig omskärelse att praktiseras i 29 länder i Afrika och Mellanöstern. I bland annat Somalia, Guinea, Djibouti och Egypten utsätts drygt 90 procent av landets flickor för kvinnlig omskärelse, visar Unicefs omfattande rapport som presenteras idag.

Vid kvinnlig omskärelse skärs klitoris, de yttre och ibland även de inre blygdläpparna bort. Ofta sker ingreppet helt utan bedövning av barnmorskor, barberare eller äldre kvinnor i byn med saxar, rakblad eller krossat glas.

Leder till svåra komplikationer

Inte sällan leder omskärelsen till såväl medicinska och emotionella komplikationer för flickan som ofta förlorar förmåga att någonsin känna sexuell njutning.

Men enligt Unicefs rapport ser man ett tydligt attitydskifte. Nu är inte bara de flesta flickor och kvinnor emot kvinnlig omskärelse, utan även ett stort antal män och pojkar. I tre länder –  Tchad, Guinea och Sierra Leone – vill fler män än kvinnor att praktiken ska upphöra.

Anne Charlotte Ringquist är ordförande för organisationen Tostan som sedan 1991 bedrivit bistånds- och utvecklingsprojekt i ett flertal afrikanska länder. I bland annat Senegal har organisationen de senaste åren sett stora framgångar när det gäller kvinnlig omskärelse.

– 1997 kom en kvinna till oss i Senegal och sade att hon tyckte att byn skulle sluta med kvinnlig omskärelse. En man från byn insåg att byns kvinnor inte skulle kunna giftas bort om de var de enda som upphörde med seden. Därför gick mannen runt till 13 byar i närheten och deklarade att de allihop skulle sluta med omskärelsen samtidigt. Det blev startskottet i Senegal, berättar Anne Charlotte Ringquist, som tror att seden kommer att vara helt avskaffad i landet 2015.

”Det krävs modiga kvinnor”

Sedan genombrottet i Senegal 1997 har över 6 500 byar och småsamhällen i Afrika upphört med könsstympning och tvångsäktenskap. Många av dessa samhällen har deltagit i Tostans treåriga program om mänskliga rättigheter, demokrati, hälsa och hygien.

Men utvecklingen går långsamt och kvinnorna som tar upp kampen mot kvinnlig omskärelse möter ofta ett oerhört motstånd.

– Det krävs modiga kvinnor för att ta den här striden. De får ofta höra att de förått sin by, säger Anne Charlotte Ringquist.

Hon menar att den positiva förändringen man ser i vissa länder har många bakomliggande förklaringar och att en högre utvecklings- och utbildningsnivå ofta kan kopplas till färre könsstympningar.

– När människor till exempel lämnar sina byar och flyttar in till städer där traditionerna inte upprätthålls i samma utsträckning så minskar ömskärelserna, säger hon.

”En icke-omskuren flicka blir aldrig vuxen”

Enligt Anne Charlotte Ringquist är lagändringar inte tillräckligt för att stoppa kvinnlig omskärelse. Det som krävs är en kollektivt förändrad syn på kvinnan.

– I många länder ses en icke-omskuren flicka inte som en värdig människa. Man äter inte den mat hon lagar, man pratar inte med henne, man fryser ut henne och hon blir aldrig en vuxen människa eller värdig att giftas bort, förklarar hon.

Konkreta projekt på lokal nivå där många byar engageras samtidigt måste till för att en förändring gradvis ska ske.

– Beslutet att avskaffa kvinnlig omskärelse sker oftast i flera byar samtidigt. Det är inte ovanligt att 20-30 byar tar beslutet tillsammans eftersom att det då fortsatt går att gifta bort byns kvinnor, berättar hon.