Juli gick till historien som den varmaste månaden sen mätningarna inleddes. I den nya IPCC-rapporten är budskapet entydigt – det räcker inte att fasa ut alla fossila bränslen för att nå målet om nollutsläpp till 2050: en utmaning som för närvarande framstår som oöverkomlig.
Flera partier i Tyskland föreslog igår onsdag en kraftig höjning av momsen på kött i Tyskland. Tyska socialdemokrater och De Gröna står bakom förslaget om en höjning från dagens sju procent till 19 procents moms på kött. Regeringspartiet CDU är också positiva.
Förändra hur vi brukar skogen
Jord- och skogsbruket måste förändras radikalt. Vi måste odla mat och bruka skogarna på helt nya sätt. Det är häpnadsväckande siffror som kommer fram. Jord- och skogsbruket svarar för nästan en fjärdedel av de globala koldioxidutsläppen enligt IPCC-rapporten.
Barrskogar värdefulla
Världen behöver mer skog och färre kor. Det är inte bara kornas metangasutsläpp som är ett problem. Den dyrbara mark som tas i anspråk för att odla foder till nötboskap kan göra större klimatnytta om den används till att odla träd. Det är träden, inte korna, som är människans bästa vän i kampen mot klimatförändringarna.
I en torrare och hetare värld är det träden som binder matjorden, skyddar grundvattnet och ger foder, virke och mediciner. Särskilt värdefulla är barrskogarna på norra halvklotet, de binder mer kol per hektar än regnskogarna. Därför behöver skogsnäringen tänka om och låta skogarna växa längre tid innan de avverkas. Skogarna ska användas till virke för att bygga klimatsmarta hus och inte till att bli kartonger, enligt IPCC.
Men här skymtar en av flera målkonflikter. Skogarna binder koldioxid. Samtidigt är skogen alltmer åtråvärd som råvara till svartlut och andra biobränslen som ska ersätta oljan. Det kommer att krävas tydligare politiska riktlinjer för hur skogen ska användas.
30 procent av maten torkar, ruttnar eller kastas bort
En annan uppseendeväckande siffra i IPCC-rapporten är att 30 procent av den mat som produceras i världen antingen torkar, ruttnar eller kastas bort. I många fattiga länder når aldrig lantbrukarnas produkter sina marknader på grund av obefintliga vägar och dålig tillgång till transporter och lagerlokaler.
Utmaningarna för de fattiga länderna är enorma, de ska undvika alla misstag rika länder med storskaliga jordbruk gjort, det vill säga bättre skydda sina våtmarker och skogar. Samtidigt behöver de öka sin matproduktion i ett allt hetare klimat med fler översvämningar, skogsbränder och torrperioder. Det ställer krav på nytänkande inom biståndsindustrin. En asfalterad väg genom regnskogen kan vara en klimatsmart investering.
Jordbrukets tur att stå vid klimatkrisens skampåle
Flyget, bilismen, kolkraften, cementindustrin och stålindustrin har redan surrats fast vid klimatkrisens skampåle och nu är det skogs-och jordbrukets tur. Men inom många näringslivssektorer pågår också ett intensivt utvecklingsarbete för att hitta fossilfria alternativ och det gäller också skogs- och jordbruket.
Det är en för mänskligheten livsviktig näring, enligt FAO kommer världen att behöva öka sin matproduktion med 70 procent till 2050 för att föda en växande befolkning. Med nya och hållbara produktionsmetoder kan de gröna sektorerna bli en del av klimatkrisens lösning.
IPCC-rapporten föreslår att de som skyddar ekosystemtjänster ska få betalt, där kan jord-och skogsbruket få en central roll.
I Australien har regeringen infört begreppet ”carbon farming”. Det betyder att de jordbrukare som förändrar sin jord-och skogsbruksmetoder så att mindre CO 2 frigörs till atmosfären ska belönas. Det kan handla om att binda mer organiskt material i jorden, återbeskoga åkrar och skydda våtmarker. För varje ton CO 2 som binds kvar i marken och skogen får jordbrukaren poäng som kan växlas in mot pengar.
Tidsfrist på 12 år
Etiopien tillkännagav nyligen att de av klimatskäl ska plantera fyra miljarder träd, bara på en dag uppgav regeringen att 350 miljoner trädplantor sattes.
Australien och Etiopien är konstruktiva exempel på ett mer hållbart jord-och skogsbruk. Men den stora frågan är hur världens länder ska hinna med det kraftfulla skifte som krävs.
12 år är den tidsfrist forskarna gett världens beslutsfattare.