Den rådande situationen för rohingyer i Burma är så diskriminerande att den kan klassificeras som apartheid, förklarar människorättsorganisationen Amnesty International i en ny rapport.
– Vi ser en institutionaliserad segregation och diskriminering som rohingiyer utsätts för. Det präglar hela deras liv, säger Brittis Edman, policychef på Amnesty International Sverige.
Organisationen har under två års tid samlat in vittnesmål och gjort efterforskningar. Utöver de omtalade anklagelserna om grova våldsbrott mot folkgruppen, har man tittat på vardagen för de rohingyer som bor kvar i delstaten Rakhine.
”De burmesiska myndigheterna håller rohingyafolkets kvinnor, män och barn åtskilda och kuvade i ett avhumaniserande apartheidsystem. Deras rättigheter kränks dagligen och förtrycket har bara intensifierats på senare år,” förklarar Anna Neistat, researchansvarig på Amnesty, i ett pressmeddelande.
”Det är som att vara fången under bar himmel,” säger en rohingyer till Amnesty.
Friluftsfängelser
I Rakhine bor rohingyer i vad som av Amnesty beskrivs som friluftsfängelser, där de behöver särskilt tillstånd för att röra sig utanför sina hemorter.
På vissa håll är de förbjudna att använda vägnätet, och godtyckliga utegångsförbud införs till och från.
– Det är en blandning av regler, lagar och åtgärder som får det här apartheidsystemet på plats. Det handlar bland annat om att man inte får tillgång till sjukhus och barnen får inte gå i skolan, säger Brittis Edman.
De som bryter mot reglerna riskerar hårda påföljder, i vissa fall avrättning.
”De flesta har inte råd – dör bara”
För att uppsöka grundläggande sjukvård behöver rohingyer särskilt polistillstånd. Alternativet är att resa till Bangladesh.
”De flesta har inte råd med detta, så det slutar bara med att de dör,” berättar en äldre man för Amnesty.
Nekas medborgarskap
Andra diskriminerande lagar nekar i praktiken rohingyer medborgarskap i Burma. På senare år har också myndigheter gjort det krångligare för familjer att folkbokföra nyfödda barn.
”Systemet tycks vara uppbyggt för att göra rohingyernas liv så hopplösa och förödmjukande som möjligt. Säkerhetsstyrkornas kampanj av brutal etnisk rensning de senaste månaderna är bara ännu ett extremt uttryck för denna motbjudande inställning,” säger Anna Neistat.