Det är svårt att titta på bilderna från socialistledaren Maduros överdådiga restaurangbesök och inte tänka på den brutala kontrasten mot situationen i Venezuela – hyperinflation, varubrist samt rapporter om ökande spädbarnsdödlighet och utbredd viktminskning. Ett samhälle i fritt fall där flera miljoner invånare lämnat landet.

”En elit utan kontakt med sina medborgare”

Men händelsen kan också förstås som del av en större global trend. Vi lever i en tid där politikerföraktet sprider sig som en löpeld över världen. Allt fler ser toppolitikerna som en elit utan kontakt med sina medborgare. Och det gäller inte minst i Latinamerika – världens mest ojämlika världsdel med avgrundsdjupa klassklyftor. Där fysiska murar skiljer rika enklaver med säkerhetsvakter och golfbanor från kåkstäder, som saknar den mest grundläggande samhällsservice.

Enkel livsstil gav jordskredsseger

Vänsterpolitikern López Obrador vann en jordskredsseger i sommarens presidentval i Mexiko, inte minst på grund av sin enkla livsstil och löften om att skära bort lyx och privilegier inom statsapparaten.

López Obrador ogillar livvakter, reser kollektivt och äter tacos på gatan. Och hans vallöften att sälja presidentplanet, halvera sin egen lön och förbjuda privata sjukförsäkringar för byråkrater är omåttligt populära. Att ekonomer pekar på att åtgärderna har en högst begränsad effekt på statsfinanserna spelar mindre roll för en befolkning som längtar efter politiker som delar deras erfarenheter och vardagsproblem.

Det var för sent – bilden hade satt sig

När Mexikos tidigare inrikesminister Osorio Chong i en intervju i veckan beklagade sig över att det nya regeringspartiets sparsamhet hade gått för långt och att landets parlamentariker nu tvingades äta sin mango i pappmuggar så blev han hånad i sociala medier. Politikernas livsstil har helt enkelt blivit en central del av deras politiska kapital. Det är mot den bakgrunden som vi kan förstå sprängkraften i bilderna på en leende Maduro, den möra köttbiten och cigarrlådan med hans namn ingraverat.

Efter mindre än ett dygn hade stjärnkocken Gökçe raderat filmklippen med Maduro från sitt twitterkonto. Och presidenten själv förklarade i venezolansk tv att besöket på lyxrestaurangen var en inbjudan från turkiska myndigheter under en mellanlandning på väg hem från ett statsbesök i Kina. Men det var för lite. Och för sent. Bilden av en världsfrånvänd statschefs lyxliv hade redan satt sig.